På 70 talet stod det i många tidningar hur bra det var med primalskrik för att bli av med inre aggressioner. Nu för tiden så skriker ju nästan var och en eller höjer rösten på gränsen till primalskrik.
Många verkar inte ha svårt att locka fram sitt skrik och därmed bli av med sina inre frustrationer. Eller är skrik utan större anledning ett nytt beteende som några bara börjar härma och tar efter utan att det egentligen handlar om inre spänningar? Hur går det för dom som får höra på skriket dagligen i flera skolor speciellt i matsalen? Ett skrik är ju egentligen ett rop på hjälp.
