Han lade sin handflata
över hennes hand
En värme av närhet strömmade
sakta igenom deras händer
Hon vågade inte lyfta på blicken
Inte än för hon ville bara känna
Han ville uttrycka sin ömhet
genom att finnas till för henne
Hennes kinder började rodna
då hans ögon sökte hennes
Utanför hördes vinden
som nyfiket tog del av deras kärlek
Han tog tag i hennes fingrar
lekte med dem
Förde dem till sina läppar
Minns alla hennes kärleksord
Han kysste hennes fingrar
Hon kände värmen från hans läppar
Deras blickar möttes
om och om igen
Nu var det hennes tur i livet
att få uppleva trygghet och närhet
Ingens öde ska väl vara
ensam eller oälskad
Dikt av Brigitte Ranniger