Beskådade en fin solnedgång sent idag på eftermiddagen
uppe på masthuggsberget Göteborg. Tjusigt!
Dag: 4 februari 2016
Hej! Har suttit och solat idag utmed Göta Älv Här i Göteborg. Solen var varm men
isande kall ostlig vind. Gick sedan förbi Malins Skafferi och försökte
luska ut vilken mat som serverades eftersom doften spred sig i vinden.
När jag gick förbi Klippan så tänkte jag på den folder jag
köpt på Klippandagen. Det är 18 sidor och där får man veta det mesta
om älven och sjöfarten förr i tiden. Väldigt intressant att läsa. Ibland
sätter jag mig och tittar ut mot älven och funderar på att
vinden hade betydelse om några segelskepp skulle kunna ge sig iväg förr.
Utdrag ur sidan 9
”Svenska Ostindiska Companiet grundades 1731 med Göteborgsmännen Niklas Sahlgren och Colin Cambell i spetsen. I genomsnitt sände man varje år iväg en fartygsexpedition
till Kina som finansierades med aktieteckning. Man seglade från
Göteborgsområdet vid årsskiftet.Som last hade man med sig
järn, trä och metall. Detta såldes i Cadiz där man fick
silver i utbyte.”
Utdrag ur sidan 13
”Resans avgång var planerad till juldagen men man fick vänta två veckor
på god vind. Under tiden drack man brännvin på Klippans värdshus för
att hålla värmen. När det var dags för avfärd genomsöktes
båten och man hittade fyra skeppsråttor (Glädjeflickor). Dessa fick gå iland
till sjömännens stora besvikelse. Besättningen bestod av 150 män och flertalet
av dessa var bönder utan sjövana.
Man fick tre mål om dagen, två gånger te, en gång brännvin-oftare
vid storm. Brännvinssignal – en dallring på klockan var ljuvlig musik
enligt matroser. Punsch fick man två gånger i veckan, onsdagar
och söndagar.
Den första delen av resan var en plåga. Det stormade fruktansvärt. Man
kastade massa tung last överbord eftersom vatten hade börjat strömma in.
Man hade seglat två månader. Sett den spanska sjön.
Då tvingades skeppet att backa ända tillbaka till Norge.
På resan från Norge till Madeira utbröt rötfeber
ombord och 7 män dog under 8 dagar. Dessa slängdes överbord omgående. Mitt
på däcket anlades ett litet skeppsvarv där man byggde en slup på 8 dagar.
I mars månad stannade man i Madeira och Kanarieöarna. Efter det var
stormarna över och man njöt av Madeiravin och kalvstek”
På sidan 14 kan man läsa ”Rundvandring på skeppet”
Man kan också i foldern läsa om Gamla Älvsborgs fästning, olika strider,
vapen och försvar m m.
Ha det gott!
På en sten i uppe i skogen satt Greta och John.
Det var vår och koltrasten sjöng kärlekssånger.
Stenen var kall med inte deras bultande hjärtan.
Greta var tyst för Johns brev hade smärtat henne.
”Det är bäst att vi inte ses igen”
Greta hade fått brevet när hon var i Mora.
Dagen innan så hade hon åkt båten
på siljansjön. På kvällen hade hon
promenerat själv.
Längtat att John skulle gå bredvid henne.
Hand i hand.
Längtat att de skulle vara tillsammans varje dag.
Greta hade känt varje dag som förlorad och skrev till John.
”Jag saknar dig och längtar så till dig”
När dom satt återförenade på stenen i skogen
kom det för Greta en dröm som hon inte
ville förstöra.
Därför var hon så tyst.
Greta kände sig lycklig och
kunde glömma alla bekymmer.
Ett år hade gått sen de sets.
Greta drömde om ödets vilja.
”Ni kommer ses igen”
Vill ödet det så skulle det också bli så.
Nu satt dom bredvid varandra och hade träffats igen.
Dikt av Brigitte Ranniger