En blogg av Brigitte Ranniger

Månad: juni 2018 (Sida 2 av 3)

Strömavbrott

Igår kväll överraskades vi av ett stort strömavbrott i vissa delar
av  Göteborg. Vad tänkte jag?
Jag stod vid spisen och tyckte det var något som smällde till. Oj gick det
en propp tänkte jag. Åskan kanske går. Gick runt och kollade
och inget som var elanslutet funkade.
Eftersom inte internet funkade så kollade jag i min IPhonen
om det stod att något hänt här i Göteborg. Men IPhonen funkade inte
heller. Kändes lite obehagligt eftersom det ska ju funka iallafall
i en nödsituation. Hörde senare att jag skulle kunnat gå ut och kolla
om IPhonen funkade ute. Sen tänkte jag. Herregud vad är det som
händer egentligen. Tänk om elen kommer vara borta i flera dagar. Jag
tänkte på hur viktigt vatten är. Skulle kännas hemskt om man inte hade vatten
Innan jag gjorde något så kom elen tillbaka efter att man blivit
påmind om hur sårbart det blir om elen går. 
Det är mycket man ska gå igenom om det blir långt strömavbrott.
Minns stormen hösten 69 på landet. Var strömavbrott i 2 veckor på gården.

Så var stormen den 22 september 1969 och den glömmer man ju inte precis.
Det började blåsa på eftermiddagen och det blev bara värre och värre.
Jag skulle hämta havreneker på åkern men det gick inte att stå på benen i den 
hårda blåsten så jag föll i backen.Det var obehagligt så jag gick tillbaka till huset.
Ärligt talat så trodde jag den natten att hela huset skulle försvinna med blåsten.
Den sydliga stormvinden dånade och skakade våldsamt i hela huset.
Det var så ovanligt och kraftfull och det fanns inget man kunde göra annat än att hoppas
att stormen skulle mojna av.Ja jag var livrädd. Tur att min pappa som påminde
mig om pappan Ben Cartwright i Bonansavar lugnet själv :-). ”Lilla tös” sa han
( trots att jag var nyss fyllda 18 )– stanna  inne till stormen är över.
Ärligt talat så var det lika bra det för det var rena rama katastrofen överallt. Så mycket träd 
som blåste ner på vägen och i skogen. Elen funkade inte på två veckor
så man fick vänja sig att bo i kolmörkret på kvällarna och nätterna och tända stearinljus.
Det var tur att det fanns vedspis som reserv så man kunde få värme och laga mat.
Potatis och kolrötter fanns ju lagrade i potatiskällaren. Och maten var lätt
att tillaga i vedspisen. Pappa som bakade den godaste sockerkakan
som smälte i munnen fixade det i vedspisens ugn emedans kokekaffet
puttrade. Ja allting går.

Härligt dag på landet

Gick en runda idag på landet. Mums blåbär. Om det ska bli
mer blåbär så får det inte vara för mycket torka och
absolut ingen frostnatt så här på sommaren.
Min sons katt Gustav log och gosade i gräset och
ser ut att leva livet lugnt och harmoniskt.

Gick ut på en brygga i tjärnet. Vackert.

Såg att på en av granngårdarna så var höet redan slaget.

På min åker på bilden under så har jag lejat bort höet till
en bonde längre ner i byn. Och han tar väl höet när han hinner.

Botaniska trädgården i Göteborg den 10 juni 2018

Om man inte riktigt vet vad man ska hitta på en söndag så är
ju ett besök i botaniska trädgården ett säkert kort.Trots tryckande värme 26°
så hoppade jag på en spårvagn och promenerade sista biten.

Åh en massa bin som surrade i 3 bikupor.
Bäst att hålla sig undan. Man vill ju inte
reta upp några bin precis.

Men vad är detta? Har det snöat?




Nej det har inte snöat utan trädet wilsonpoppel
blommar för fullt.


Jag går vägen upp mot örtaträdgården. Slår följe med en
spatserande duva. På halva vägen
sätter jag mig på en bänk för att njuta av den syrerika luften
i skuggan under träden. 
Hör en hund skälla långt bort igenom, ser fåglar
lite varstans  och lyssnar till små pipiga hungriga fågelungar.
Var faktiskt riktigt kul att se en humla eftersom det var ett tag sen.
Det har ju varit torrt ett bra tag. Hur går det för träden?
Hjälper dom varandra tex  med vatten? Ja. Läs artikeln !

Tänk om vi får samma extrema torka som i Amasonas?

Är det för varmt?
På bilden under kan ni se var man kan hitta svalka.


Jag hittade lite svalka i örtatädgården där jag satte mig på
en bänk och filisoferade lite. Tänk om man hade kunnat gunga i
en hängmatta, tältat vid en porlande bäck samtidigt som man
lyssnade till vindens sus. 
Fick istället lyssna till häls0brunnen.

En dam kom och satte sig bredvid mig och vi
samtalade i skuggan om dittan dattan i säkert 1 timma. 
Jag gick vidare sen och kunde inte motstå att ta en fin
bild på en iris. Blomman med sin oändliga kraft.

Vilken skillnad det var att komma hem till lägenheten.
Att sitta ute i naturen är grejer det. Frisk luft är alltid
det bästa.

Nu är klockan denna söndag 16:18 och det börjar blåsa. Det mulnar
på och det kanske blir regn. Klockan 18:00 började regnet ösa ner.

Önskar er alla en fin fortsättning på denna söndag.

 

 

 

God förmiddag

God förmiddag! Tiden går klockan slår Brigitte ut med
fästman ska gå. He he  skojade bara 🙂
Ja då var det söndag igen och det kanske blir lite regn här
i Göteborg i eftermiddag. Det behövs faktiskt. 
Vad ska jag hitta på idag då? Har inte bestämt något
särskilt än och det är la gott det. Skönt att inte ha några krav utan bara
 vara här och nu.

Fiasko direkt eller inte!

Fiasko direkt eller inte!

Han tyckte de skulle bli trevligt med en återförening.
Vara två igen med fantastisk utsikt mot havet
och bord dukat med honungsblommor

Han sa! – Utan att du blir sur så måste jag säga
att jag är rädd att kramas för då skulle jag
falla direkt i dina armar igen.

Hon svarade! – Jag minns hur krusigt mitt hår
blev när vi dansade i försommar kvällen då
kinderna blev röda och varma. Vi var lyckliga
tillsammans du och jag tills…

Han sa med tårar i ögonen! – Vi var så nära, så nära men ändå så långt
ifrån varandra. Så nära att varje andetag kändes varm
mot huden. Så nära att vindens sus påminde om
verkligheten. En verklighet där två vars liv stormat
kunde ta emot varandra och mötas i kärlek. Förlåt att jag
inte sa sanningen om mig själv direkt.

Hon spjärnade emot och sa!  -En sådan känslosörja vill jag
inte uppleva igen. Varje dag med dig var nya känslor. Ibland iskallt frostiga.

Han sa! – Låt inte de frostiga känslorna skymma kärleken.

Dikt av Brigitte Ranniger

Identisk med sig själv

 

Ingen kan väl bli mer identisk med sig själv än den man är? Visst åren
går men man är ändock den man är. Kan någon eller något forma om ens
liv? Finns säkert många som vill försöka. Hurdå?
Gör si eller så. Häng med i den här föreningen så ska du se vilken fin
tillhörighet och vänskap ni kan få. Men om någon känner sig trygg med sig
själv och vill vara med sig själv för att kunna leva så som den vill. Hur blir det då?
Bra. Jag har aldrig velat vara med i några grupperingar. Under min livsresa
så vill jag ha så mycket upplevelser och erfarenheter som möjligt.
Lära mig av kontraster. Lära mig hur lika vi människor är men ändå
så olika vilket gör det så spännande. Vi har så mycket att lära oss av varandra.
Har jag lärt mig något om mig själv på bilden ovan och med bilden nedan? 
Oh ja. Mycket.Vad är det som jag lärt mig mest av? Att våga.
Våga stå upp för mig själv,våga utmana och våga ta reda på vilka drömmar
jag har som jag vill förverkliga. Dom som känner lite djupare vet
nog vilka drömmar jag vill veta mer om. Bilden under är talande eftersom
jag är i ett land på en plats som jag vill veta mer om.

 

 

 

« Äldre inlägg Nyare inlägg »