Det var höst och Jag bilade själv söderut från London mot Dover och The White Cliffs 1998. Jag som normalt har höjdskräck bet ihop tänderna och promenerade i solskenet på en stig som sluttade kant i kant med stupen som ledde rätt ner till de vilda uppslukande vågorna. Otäckt men ändå hänförande vackert. Jag satte mig och tittade ner mot Dover Harbour och skymtade Calais långt borta i horisonten. Ett besök på det högt belägna ”Dover Castle” med sin 2000 åriga historia var värd att se. Slottet kallas också ”The Key of England”. Engelsmän är skickliga på marknadsföring. Smycken, pepparkakor, frimärken, filmer och CD-kasetter hade allt med kunglig inriktning. Slottscafèet serverade soppa, pajer och kakor från trakten. Förgången tids vingslag förnam jag i olika upplevelserum i museet genom tonerna av skepp som for igenom havets dyningar och lukten av tjärade tunnor och rep.

Natten tillbringade jag på Webb`s hotel. Webb är efter den berömda simmaren Matthew Webb som kallades för ”Kapten Webb”. År 1855 var han den första som den 24 augusti simmade mellan Dover och Calais (genom engelska kanalen) på 21 timmar och 45 minuter. Webb omkom då han försökte simma i Niagarafallets vågor.