Förändringens vindar 2009

© Photo BR
Hyltenäs kulle 2008

Vi går snart in i februari – årets andra månad. Det har varit mycket dramatik och turbulens inte allra minst med tanke på lågkonjektursnacket som man fått höra dagligen eller sett i tidningar. Det är ju viktigt att ”hänga med” vad som händer runt om i världen men till slut vet man ju varken ”bu eller bä”. Naturen är det bästa ställe man kan vistas i när man vill bli av med stressande tankar.

Förändringens vindar 2009 skulle nog vilja se mer människor med ryggsäck vandra i vår härliga natur.

Hindås på 50 talet

Jag som är född på en gård i Hindås i början på 50 talet upplevde Hindås så som det var på den tiden. På våren när solen spred sina strålar och både väckte knoppar och själar till att börja vakna så packade mamma och pappa ryggsäcken med smörgåsar,kakor,kaffe och mjölk och vi gick till björkhagarna både i Lindås och Högäset. Björkkvistarna med sina nyss påbörjade utspruckna små löv liknade brudslöjor. Symfonin av fågelkvitter blev en bra referens till vad min livskvalitet skapat för kriterier.

Skogsarbete

Pappa fick ta med mig till skogen ibland på vintern innan jag börjat skolan om inte hembiträdet hade kommit för mamma jobbade inne i Göteborg. Först skulle pappa utfodra och ge vatten till djuren, mocka och mjölka tidigt på morgonen. Sedan skulle mjölken silas. Matsäcken med stekt fläsk och ägg från gården, sirapslimpa, kaffe och mjölk skulle göras iordning. Hästen skulle ryktas och selas med den tunga selen. Säcken med hö fick inte glömmas. Skaklarna från släden skulle sättas ihop selen och sen var det bara att ge sig iväg. Vi åkte tidigt vintervägen över mossarna och ibland kunde man höra hur isen riktigt sjöng när det var kallt och bistert. Himlens ibland röda sken. Dimmslöjorna. De tunga blöta snötussarna som gled ner från den gråtunga himlen. Ibland var himlen klarblå. Skaren och glirret av kristallerna som liknade de mest skimrande diamanterna.

Det var så härlig i skogen. Doften av kådan,den friska vinden och de nedsågade granarna. Smaken av fläsket, smörgåsen och mjölken. Ljudet av vinden som lekte och dansade mellan grantopparna för att ibland vila av total tystnad. Röken som kom från värmen från hästen Isabella. Hästen mumsade av höt. Skogsfåglarnas kvitter. Det ekande ljudet av yxan när pappa kvistade. Pappa såg till att jag aldrig frös medans jag fick vänta tills han sågat färdigt i skogen. Om jag frös fick jag göra åkerbrasa med armarna och hoppa.

Hästen fick slita när vi skulle hem med det tunga lasset. Det jobbiga var innan lasset kom igång för det var tungt. Manen fladdrade och näsborrarna vibrerade när isabella skulle uppför de branta steniga ojämna skogsbackarna hem till gården. Vi for igenom gudomligt vackra vinterscener som varierade hela tiden.

Fiskbilen

På onsdagarna kom fiskbilen och vi köpte torsk,kolja eller makrill. Dill köptes alltid som tillbehör. Den lilla lastbilen stannade vid vägen nära gården. Jalusien rullades upp och man kunde bara välja av det rika utbudet. Pappa rensade fisken på tidningspapper (som alla gjorde på den tiden) och jag minns särskilt det stirrande torksögonen. Fisken kokades mestadels. Av resterna av det fina vita fiskköttet bildades det oftat gel`e och det smakade gott med dill till.

Faster Fridas Charkuteri och övriga handel

På lördagsmornarna selade pappa hästen och vi åkte ner och handlade hos pappas syster Frida som hade en charkuteri. Hästen band han nära hennes  köksingång. I butiken köpte han smör som fick skäras i bitar, ost, medvurst, falukorv och kokekorv. Köttfärs maldes direkt och hamnade på en rostfri skopa och paketerades i vitt papper.Det var roligt hos faster Frida. Från hennes köks fönster kunde mans sitta och kika på kunderna som handlade hos handlarn ”Boden” som hade sin butik alldels intill. Bodens fru bakade alla kakor som var kända i Hindås som väldigt goda. Jag vet min mamma handlade alltid kakorna där och det gjorde även Lillstugans cafè som låg nära tågstationen. Ibland kokade Frida potatis , tog fram en kokekorv och hämtade en svagdricka i källaren och bjöd oss på.

Brigitte Ranniger