Nu har halva månaden augusti gått och det har hittils varit underbar. Längtar redan tillbaka till Paris. Där finns ju hur mycket som helst att titta på även om det är en salig blandning. När man hör det vackra franska språket spelar det i ens känslor. På tal om känslor. Jag ock min dotter satt på en uteservering. En äldre man satt bredvid och hade valt en trerätters. Han bläddrade i en dagstidning mellan varven. Mina tankar lockades fram när den känsliga musiken spelades. Jag ville gå fram och krama honom. Varför vet jag inte och varför fundera i såfall på det. Vi är ju alla människor och ibland kanske man känner medkänsla. Kände jag medkänsla? Egentligen inte för den mannen visste jag inget om. Skulle jag känna något liknande i Sverige? Kan säga direkt -absolut inte.
