Tänk så mycket brev man fick förr i tiden. Jag har sparat så gott som alla. Inga direkt sagoligt romantiskt skrivna men man kan ändock tyda mellan raderna att den som skrev var intresserad. Några skrev romantiskt iallafall. Ja jag säger då det. Har sparat flera halva ringar som förmodligen var inköpta i EPA i början på 60 talet. Killarna hade köpt ringar och delat den rätt av. En behöll dom och de andra skickades till mig(symbolisera Du och Jag).

Texten i breven var ju inte jämförbart med Johann Wolfgang von Goethes brevroman ”Den unge Werthers lidanden”.
Snarare var killarna gällande mig mer rakt på sak (ska vi gå och fika) och ville för allt i världen inte skriva om känslor.Undrar varför killar/men är så rädda för att vara romantiska?

Minns ett drama när jag bodde i gamla Annedal här i Göteborg. Ett ung zigenarekille friade till mig och gav mig sin halva ring. Jag visste inte hur jag skulle hantera det men behövde inte fundera på det för sen på kvällen så knackade det på köksdörren och det var killens pappa som ville ha tillbaka sin sons halva ring. Pappan förklarade att dom hade sina seder i sin kultur och att sonen inte tänkt på det. Familjen som bodde bara en bit ifrån min lägenhet behandlade mig efter händelsen som en vän och var otroligt snälla och vänliga.