Han var sårad.
Mötet blev ändå oundvikligt.
Hon hade ju varit i hans kärlekstankar varje dag.
Nu var det en oförklarlig barriär mellan dem.
Minnena trängde upp
och gjorde ont.
Hon sträckte fram sin hand för att hälsa.
Sökte hans blick.
Men han vände henne ryggen.
Tålde inte se hennes nya kärlek.
Plötsligt kände han en hand på ryggen.
Där var ingen. Höll han på att bli tokig av att ha blivit ratad av sin kärlek ?
Dikt av Brigitte Ranniger