Förnyar engelskan vårt språk? Förnyar det även då våra minnen och tankar som är kopplade till vårt första språk då vi var små och blev präglade?

Vi är ju präglade i vårt första språk och hur blir det då om språket och minnen från början har koppling till varandra?  Eftersom allt sparas lager på lager sen vår födsel så tror jag inte att sådant som vi bedömmer vara värderfullt att sparas ändrar sig om vi börjar prata ett annat språk eftersom om vi kan översätta då kan vi ju även tolka ordens betydelse. Däremot så kan känslan då det ursprungliga orden uttrycktes inte koopieras eftersom det är självupplevt och sparat i vår egna personliga och privata minnesbank som är viktigt gällande vår identitet.

Minns när min mamma ofta sa när jag var liten”Meine kleine schatz ” istället för att säga ”min lilla älskling”. Skulle det haft någon betydelse om min mamma enbart sagt ”min lilla älskling” och inte bara”Meine kleine schatz ”?

Det som är riktigt äkta och självupplevt har störst personligt värde.  Man kopplar upplevda känslor i barndomen med det ordets språk det sägs på mer än om det översätts i annat språk. Eftersom man minns vad man kändes i samband då orden sades. Det indikerar att man vill höra just det ursprungliga språket som berörde en när man var liten.

Dom språken jag har kommit i kontakt med sen jag var liten är holländska, tyska, engelska, franska och givetsvis svenska hela tiden Jag brukar säga när jag är i Holland  ”Ik kan een beetje Nederlands spreken” i Tyskland ”Ich spreche ein wenig Deutsch” i Frankrike ”Je peux parler un peu le français” och i Nordamerika ”I can speak a little English”. Salig blandning med andra och det är inte alltid lätt att tolka språken på rätt sätt.

Önskar alla en fin härlig torsdag

 

13juni11