Härligt att jag ha varit och ofta är på platser där energierna känns bra. Bilden under är tagen då jag satt utmed stilla havet i Beacon Hill Park i Victoria på Vancouver Island i Kanada 2008. Ett ställe – full of live.
Härligt att jag har mycket positiva minnen från staden Victoria så då kan ju vem som helst förstå att jag vill dit igen :-). Första gången jag var där var när vi bilade dit från Los Angeles upp till Kanada utmed stilla havet 2001.
Återigen tillbaka till 2008. Jag ville till varje pris åka till Kanada här från Göteborg och helst då i början av augusti. Anledningen var att jag ville träffa indianerna igen i Lillooet som ligger ca 20 mil öster om Vancouver. Eftersom jag hade varit där själv i 2 månader 2005 så längtade jag tillbaka. Ville också se om laxen hittat upp genom fraser river från stilla havet upp till Lillooet där dom var födda och skulle leka.
Det var underbart att landa i Vancouver igen och hämta hyrbil. Vi körde först mot Squamish vilket kunde slutat illa. Hade inte beräknat att det var så mycket vägarbete inför vinter OS 2010 som skulle vara i Whistler. Precis när vi hade kört förbi ett ställe innan Squamish så rasar delar ev ett berg förmodligen p g a av sprängning för att bredda vägen inför OS. Som tur var så skadades ingen. Däremot så fattade jag att vi inte kunde efter besöket i Lillooet vända tillbaka mot Vancouver. Man fick ta en annan väg istället mot Hope från Lillooet och sen mot Vancover ca 20 mil.
Minns också väldigt tydligt indianernas ängslan 2005 då det fått förfrågningar att någon ville bygga en stor resort på deras mark ganska så nära Lillooet inför OS. Minns också hur indianerna satt och vaktade dygnet runt så att ingen skulle kunna förverkliga sin dröm om en resort på ett revir för örnarna. Anledningen till att indianerna reagerade så inför planer på att någon ville bygga en resort var att det fanns en samlingsplats för örnar där. Örnar betyder mycket för indianerna och även för andra som bor i närheten av Squamish. Indianerna i Lillooet lever på laxen. När laxen lekt i lillooet så dör dom och hamnar till slut nära Squamish där alla örnar som väl är äter upp dom förruttnade laxarna. Minns när jag lämnade Lillooet i början av oktober 2005. Minns stanken av den döda laxen i floden innan Squamish. Så därför är det väldigt viktigt att örnarna har kvar sitt revir.
När vi körde mot Lillooet från Pemberton 2008 så blev jag väldigt rörd när jag såg att indianerna fortfarande satt och vaktade. Fick tårar och längtade att få krama dom.
När man kommer in i mitten av lillooet så möts man av en sten som är grön Jade. Jade utvinns till vackra lite mystisk ädelstenar. En symbol för lycka och välgång.
Have a great day