Nu så här på hösten kan man gå samman och pyssla. Ett bra tips som jag såg vid Knapp-Carlssons skyltfönstret här i Göteborg var att man kan göra vackra rosor av satinband.
Kategori: Uncategorized (Sida 600 av 685)
Idag på morgonen när jag blickar ut genom köksfönstret ser jag att himlen är lätt ljusstålgrå och små regndroppar smattrar utmed köksfönstret. Minns allför väl augusti detta år då regndroppar slog hårt mot några smutsgrå vattenpölar vid promenader. Det har ju inte direkt varit någon kvalmig värme i år precis och man har ju inte hört några envetna flugor surra heller.
Längtar att få se nuvaknade solrosor sträcka på sig när solens strålar så småningom leker sig fram för att få lysa på dem en efter en. Jag längtar att få se hela åsen fylld med de vackra starkt gula blommorna. Efter regn så brukar ju växtligheten dofa förföriskt. Jag vill se morgondagg som bildat ett underbart vackert konstverk likt skira nyspunna spindelnät.
Längtar att öppna glasdörrarna och gå direkt ut till trädgården. Se bokträden bredda ut sina lövverk, njuta och beskåda de vackra ljusrosa näckrosorna stillsamt flyta omkring, lyssna på springbrunnen som bildar vattenkaskader och den porlande bäcken som slingrar sig genom parken.
Ja jag vet att snart är det höst och att himlen kan bli underbart orangeröd då kylan slår till och att även det kan ge en pirrande lyckokänsla
Vad händer i hjärnan om man tvingas se något som roterar runt likt en karusell dygnet runt? Ibland i full fart. Kan man bara stänga av mentalt det man ser? För att testa så kan man titta på när en karusell rullar. Dom flesta blir yra och illmående om man tittar för länge Kan någon stänga av det mentalt tex att även om man ser karusellen snurra så kan någon bara tänka på något annat? En karusell som snurrar först sakta och sen fortare och fortare. Mår man bra av det? Någon kanske säger ”titta inte när vindkraften snurrar”. Men är inte det viktigt att kolla så inte vingarna flyger av eftersom det snart kanske placeras vindkraftverk var man än befinner sig?