Ja nej.
Kanske kanske inte.
Möjligen eventuellt
kan det bli så.
Men när? Hallå NÄR?
Ett leende spreds på hans läppar.
Betraktade henne mellan träden.
Hjärtat bultade hårt.
Kändes i hans tinningar.
Små snötussar
dansade förbi.
Den nya obehagliga sanningen om honom
sänkte hennes blick.
Han som hade fått hennes kinder att rodna.
Ögon att stråla
i skenfrihetens
horisont pudrad av nysnö.
I duggregnets snövita slöja
hoppade hon in i sin sportbil.
Innanför fukten i bilfönstret
tog hon fingret och ritade ett hjärta.
Skrev ett namn
snabbt.
Strök bort det
med bägge handflatorna.
Dikt av Brigitte Ranniger