Hörde idag på rapport att det inte lär finnas några
levande vildhästar kvar här på jorden.
Läs artikel ”Ny forskning tar död på världen sista vildhästar”
Klart att det väcker tankar och man blir förbannad att
snart ska allt det vilda tämjas. Vem vill sitta som en fånge likt ”Rapunzel”.
En häst vill inte blir trängd och det vill inte människor heller
framförallt i sina känslor. Minns ändock i min ungdom då jag och några kompisar
slängde oss upp på några hästryggar. Jag höll händerna i hästens man och
satte av i full galopp. Bakom mig slog stoets föl följe. Vilken vild
känsla och drama. Hjärtat bultade hårt och kändes i tinningarna.
Stannade sen hästen med fölet vid sin sida vid en glänta och en porlande bäck.
Även om det var tämjda hästar så högg det till inom mig idag när jag fick
höra om vildhästars öden. Man vill ju sätta upp håret i en yvig hästsvans.
Blunda och kännas sig som en vildhäst. Andas in frihetens vind i mulen och
forcera alla hinder medans man galopperar i en hänförande natur.
