En blogg av Brigitte Ranniger

Månad: december 2016 (Sida 1 av 3)

Nyårsklockan

Nyårsklockan

Ring ut det gamla.
Ring in det nya.

Nya friska vindar blåser upp.
Tar med oss till
kullar, mäktiga fjäll, skogar och
brusande hav.
Låt 2017 möta oss med nya positiva äventyr.

Glittrande guldregn – Blå guldregn

Låt oss bära vår ryktbarhet 2017 med stolthet
och låt det nya året bjuda på positiva överraskningar.
Låt nyårsstjärnorna pränta in skimmrande guldskrifter.

Låt våra liv vara en kärlekssång.
Låt bittra taggar inte bli knäckta utan kyssas och strös
med vinden som alltid finns där.

Gott Nytt År till Er alla!

 

Dagens betraktelse

Dagen började med att jag tittade upp mot masthuggskyrkan. 
Kyrkan erbjuder dropp in vigsel på nyårsafton mellan kl 13.00-16.00.
Klicka på denna länk så får du veta mer. 
Eftersom det är dropp in så kan man inte beställa tid.
Egentligen så är det svårt att föreställa sig ett bröllop då
man kan få stå i kö tills det blir ens tur. Hoppas inte någons tålamod
tryter. Om den nu skulle vara 10 par som vill gifta sig par efter par så
 undrar jag om paren får välja bröllopsmusik själva?
 Mendelssohn eller Richar Wagner brudkören
ur lohengren? Kommer bröllopsklockan klämta? Kommer man
se i kyrktrappan – ring, ris och ros?
Ja vem vet inte hur det kommer vara upplagt. Man skulle
kanske ta sig dit upp och kolla :-).

På tal om nyårsafton som är nu på lördag så bjuder
Göteborgs-Posten på stort fyrverkeri med start kl 17.00.

 

28 december 2016

Hej! Hur har ni det? Själv så har jag promenerat idag
i skottskogen i det soliga härliga vädret.

När jag ändå var nära Linnègatan så passade jag på att
gå in i Lilla Soffbutiken.

Kungsbacka

Idag fick jag hänga med på väg E6 från Göteborg till Kungsbacka. 
Under den färden fick vi se 4 bilar som hade fått punktering och
stod utmed vägen. Herregud hur kan det vara möjligt?
Nåväl vi körde mot kungsmässan och var inne och kollade REAN.

Vi åkte sen mot torget. Gott att se solen spegla sig i ån.

Vi fikade på ett ställe och tog sen en promenad. Med
tanke på stormen som härjade inatt så står kungsbackas
ståtliga julgran fortfarande stadigt på torget.

Ha det gott!

Lugnet före stormen annandag jul

Borde inte gått ut på promenad idag på förmiddagen. Blåste
redan då enorma kastvindar. Sökte skydd en stund 
under en tunnel. Precis när jag gick vidare mot
klippan så kom det en regnskur lika iskall som hagel.
Stormen Urd ska ju dra in senare i eftermiddag och man kan
undra om vatten kommer stiga. 

Man kan undra om Sten Line vågar sig ut ikväll mot
Kiel i Tyskland?

Gick inte så långt utan vände tillbaka. Mysigare att sätta på
min elektriska brasa och reflektera.

Har en del julmat kvar bl a 5 sorters olika sillar som
jag fick i julgåva.

Önskar allas en fin fortsättning!

Tre åsksmällar på julafton!

Igår på julafton precis under julmiddagen så small
åskan till rejält tre gånger. Den kom västerifrån och var först
säkert en mil härifrån Göteborg. Sen bara några minuter därefter så
var den 5 kilometer och sen drog den rätt över här för
att därefter vara borta med åskskuren och det var
väl gått det 🙂 Det är nog första gången i mitt liv jag hört
åska på självaste julafton.

För övrigt så var julafton mysig. Min dotter och
hennes pojkvän firade det ihop med mig. 
Först varm glögg emedans vi tittade på Kalle anka och hans
vänner i SVT1. Sen var det julmiddagen och därefter
delades alla julklapparna ut.
En bra stund efter det var det dags för julkaffet med
mandelmusslor och fruktkaka.

Ja och senare på kvällen så var det dags för frågespel.
Roligt 🙂

Önska alla en god fortsättning på julen!

 

God Jul!


Det är dan före doppardan och gråsvarta moln drar förbi under
den klarblå himlen. Ikväll ska det blåsa hårda vindar
och man får väl säkra det man har satt upp ute på balkongen.

Det mesta är väl så gått som klart inför julfirandet. Återstår
att steka köttbullar idag och baka en fruktkaka smaksatt
med hackad suckat, hackade syltade apelsinskal, russin samt
halverade röda cherrybär.
Hur gick det med inköp av mandelmusslorna? Efter letande så
hittade min dotter dom till slut i Willys i sisjön.

Jag önska er alla en fin dag och
önskar er en riktigt fin ”God Jul”!

 

 

Tisdag före jul

Vad gott det var idag att ta en promenad.
Har förutom det varit både i biblioteket för att läsa Gp
och efter det gå in i affären och köpt såpa. Tänker skura
golvet i köket på torsdag. Det ska ju vara riktigt
rent och fräscht till jul eller?

”Hoppas inte vinden i jul blir vild och vill leka. Vågorna
 i havet kan piskas upp och fräsa och grantopparna
i de djupa skogarna kan svaja som palmer i orkanvindar.

Fint om jul blir trolskt vacker och smeker våra längtande kinder
bland julgranarna och de flammande kandelabrarna och vindens
 kvällsrunda bara är för att kolla läget.”

Julfest på Hachenberg

Hej! Granen är klädd och idag gick jag till
en affär för att se om dom hade mandelmusslor
som är en typisk julkaka som man lägger sylt och grädde på.
Nu hade dom inte det så jag får väl leta vidare i veckan.

På tal om jul så kanske det inte är så lätt att
bli inbjuden till julmiddag hos släkten om man är gift 
med en man som ens tidigare kärlek inte tål att se trots att han
själv är gift med en kvinna i släkten. Herregud vilken röra!

I mitten av min roman ”Också tystnaden talar” så kan ni
få ta del av att läsa ”Julfest på Hachenberg”.

”Några år hade gott och släkten var inbjudna till Fredrik och
Berta på julmiddag. Sophie hade börjat längta efter sina anhöriga.
Max bestämde att följa med. Det hade varit jobbigt för Sophie
att leva ihop med en man som hon inte älskade. George var hennes
ljuspunkt vilket gjorde att hon uthärdade sitt trista liv.
Under många ensamma kvällar satt hon och målade på porslin.
Som julgåva till Fredrik och Berta så hade hon målat de vackraste
vallmoblommor på tolv kaffekoppar med fat i tunt fint servis.
Blommorna lyste varmt röda och gav yttryck för Sophies längtan
efter kärlek och värme.

Sophie tyckte det var skönt att komma till sina hemtrakter. De
åkte direkt till Hachenberg och blev varmt mottagna av Fredrik
och Berta som blev glada och mäkta imponerade över
julgåvan. De hade ingen aning om Sophies konstnärliga
begåvning. Senare på kvällen tog Sophie George i handen och
gick upp till sitt rum. Max var ute i stallet med Fredrik. Festen
skulle hållas påföljande dag. Utanför fönstret sken månen på
den klara himlen. Hela rummet lystes upp som så ofta
förr när Sophie hälsat på. 
”Kom George! Ser du hur månen ler?”
George skrattade då han fick stå i fönstret och titta ut. Ögonen 
glittrade av nyfikenhet. Han lade sina armar om Sophies hals.
”Om du visste hur roligt mamma har haft det i det här
huset” viskade hon och gav honom en puss på hans mjuka kind.
Sophie undrade om Kristine och Claus skulle komma på
middagen. Det skulle inte bli lätt att träffa dom. Förr eller senare
skulle det bli oundvikligt. 
Nästa dag så möttes deras ögon i hallen. Claus såg sin
älskade framför sig och kände ett motstånd. Fortfarande var han
sårad. Hon hade ju valt bort honom i sitt liv. Det var inte alls samma
underbara känsla att träffa henne så här som i hans drömmar.
Höll han på att bli tokig? Kanske hade han grubblat och tänkt för
mycket på henne eller var det en naturlig reaktion? Fortfarande
fanns hon på ett märkvärdigt sätt i hans tankar varje dag.
Sophie gick fram och sträckte fram handen för att hälsa då
han såg hur sliten hon såg ut. Hon sökte hans blick men han
orkade inte titta länge utan tittade bort. Kristine tog inte emot
hennes hand utan gav henne en isande kall blick.
Sophie kände sig förtvivlad att hennes stora kärlek inte såg
henne. Det gjorde ont. Samma smärta som hon känt på sin
sextonårsfest då han valde Kristine framför henne. Hon visste
inte hur hon skulle hantera det.
Claus tålde inte Max. Han hatade honom. Han var vidrig mot
sin omgivning. Samtidigt så kände han svartsjuka mot mannen
som tagit hans älskade ifrån honom.
Fredrik och Berta var glada att ha sina anförvanter hos sig.
Tillsammans hade de dukat fram silverbesticken och finporslinet
på den välmanglade linneduken. I hallen glimmade ljusen i den
stora granen. Fylld med dekorationer. Sophie log när hon kände igen
det lilla ångloket som hängdes upp varje jul. Hon böjde sig ner
för att peka med fingret för att visa George. På övervåningen fanns
det möjligheter för barnen att leka. Claus och Kristines tvillingar,
Ernst och Birgit kom bra överens med George. 
Fredrik var glad och kände sig lättad att Sophie äntligen börjat
hälsa på igen. Han visste ju inte vad som hänt henne tidigare. Alla
hade pratat om det och kommit fram till att det måste ha varit
en depression som drabbat henne. Däremot var han inte lättad
då han bevittnade hur Max betedde sig. Han såg hur han undvek George
och hur han nonchalerade Sophie. Dessutom verkade han berusad.
Han vill prata med Sophie men valde att avvakta till rätt tillfälle.
Trudel tog Sophie åt sidan och frågade:
”Hur har du det egentligen?”
”Måste vi prata om det nu?”
”Jag ser att du inte mår bra. Du måste förstå att jag
och pappa är oroliga.”
”Det är väl inget ni kan göra ändå”, svarade Sophie uppgivet.
”Det kan vi visst. Du kan komma hem ett tag.”
”Jag ska fundera på det.”
Claus stod och betraktade Sophie när hon gick och hämtade
ett glas hon ställt på buffén. Kristine stod i närheten och vände 
henne ryggen och började skratta ironiskt. Han såg hur
ledsen Sophie blev. Hur hon sänkte sin blick och fattade sina
händer. Han kunde inte förstå varför Kristine var så elak.
Sophies strök kjolen där bak innan hon satte sig på en stol.
Max kom fram och spände blicken i henne och
kommenderade:
”Nu går vi och lägger oss.”
Hon tittade upp mot honom med oskyldiga ögon och
nickade. Nu stod det klart för Claus att Sophie levde
i ett svårt förhållande. Det framgick tydligt. Samtidigt så var det
ju hennes problem och något hon själv måste ta itu med.
Samtidigt kände han att livet med Kristine börjat bli
ohållbart. 
Tidigt nästa morgon så gick Sophie ut till stallet. Det var så
längesen hon hade varit där. Hästarna slog ystert med hovarna
mot väggen eftersom det vankades mat. Hon log när hon kom att
tänka på sin romans med Henning. Han hade ju gett henne första
kyssen. King stod i sin box och tittade på henne lite
anklagande. Det kändes som hon hade svikit honom. Hon
ville klappa honom men förmådde inte få fram några känslor. 
Plötsligt så kände hon en hand på sin axel. Fredrik hade kommit
ut till stallet. 
”Ska du inte ta en ridtur?” frågade han med ett brett
leende.”
”Vi ska åka tillbaka till Hamburg idag”, svarade hon
undvikande och flyttade sig när en häst leddes in som
blivit riden. Det rök från den varma kroppen. Fredrik förstod
att hon inte ville prata. Tiden var inte mogen för det. Han
ville hon skulle ta första steget.
”Du kan väl komma och hälsa på lite oftare iallafall.”
sa han vänligt och fyllde upp vatten i hinkar.
”Vi längtar så efter er.”
Trots att Trudel och Henrik blivit väl medvetna om Max
känslokyla så vägrade Sophie ta tag i det. Hon försvarade
honom och sa att han hade så mycket att göra.

Utdrag på sidan 139 ur min roman ”Också tystnade talar”
Brigitte Ranniger

 

 

 

 

« Äldre inlägg