En blogg av Brigitte Ranniger
Idag blev det en promenad förbi Dalslandsstugan i Slottskogen. Där var jag på adventskaffe den första adventssöndagen 2014 – en riktigt stämningsfull upplevelse som jag fortfarande minns väl.
Nu är det snart dags igen: 1 advent den 30 november 2025 bjuds det åter in till Adventskaffe i den vackert julpyntade stugan, öppen för både medlemmar och allmänhet. Ta gärna med vänner och bekanta och njut av julstämningen med kaffeservering, kaffebröd, lotterier och visning av stugan.
Det har regnat i stort sett hela dagen här i Göteborg. Vid tiotiden hade jag en bokad tid för däckbyte hos Bilia – vinterdäcken skulle på. Det känns alltid så skönt när man har det gjort. De andra däcken får nu vila tryggt i däckhotellet.
Efteråt körde jag vidare till ICA Maxi och handlade lite. Där köpte jag bland annat en vedrökt skinka från Jokkmokks Korv & Rökeri – rökdimmorna från björkved och enris ger en smak som bär spår av norrsken och fjäll. Fyllig, aromatisk och äkta. Ett litet stycke Lappland på smörgåsen.
Till eftermiddagskaffet tog jag en liten macka med två tunna skivor av skinkan. Det smakade verkligen duga – en liten stund av norrländsk stillhet mitt i det grå göteborgsregnet.
”Låt din empati få ta plats idag
Stanna upp, se någon lite tydligare och bry dig en liten stund extra.
Din omtanke kan vara just det ljus någon annan behöver.”
Idag tog jag en promenad i Fiskebäck. Det blåste bara 6 m/s, men i nollgradig luft kändes det som något helt annat. Vinden bet i kinderna på det där välbekanta sättet som bara vintervinden gör. Det var som om kroppen kände igen den direkt och viskade: nu är vi där igen.
Höstvinden är annorlunda. Den är ofta mjukare, trots att den kan vara både stark och oberäknelig. Den sveper runt en, för med sig doften av fuktiga löv och jord och har ett slags vänlighet i sig – en vind som fortfarande bär värme från sommaren någonstans långt bak i sig.
Men vintervinden… den tvekar inte. Den är rak och klar. Den kommer från öppet hav och vet precis vart den ska. Den rensar luften, skär genom jackan och får kinderna att glöda. Och den väcker minnen. Inte bara av tidigare vintrar, utan av hela livet – från barndomens första snöfall till vuxenlivets kalla morgnar på väg till jobb, skola eller buss. Det är som om vintervinden bär ett eget arkiv av känslor med sig. När den träffar ansiktet känns allt på en gång: lek i snödrivor, julförväntan, frusna fingrar, varma kök, mörka eftermiddagar och ljusa vinterhimlar.
Promenaden i dag blev därför något av en markering. Höstens sista andetag mötte vintervindens första. Och där, mellan grått hav och klar luft, slog det mig hur tydligt kroppen känner skillnaden – och hur mycket som vaknar till liv i den där första riktiga vintervinden.
Orange Day är insatsen där UN Women och andra uppmanar världen att uppmärksamma och aktivt motverka våld mot kvinnor och flickor. UNWomen Sverige+2Göteborg kommun+2
Kampanjperioden omfattar ofta hela “Orange Week” med aktiviteter före och efter dagen. Göteborg kommun+1
Bekräftade aktiviteter
Göteborgs Stad – flera byggnader i Göteborg lyser i orange den 25 november som en del av kampanjen. Exempel: Scandinavium, Ullevi, Stora Saluhallen och Kronhuset. Higab+2Göteborgs-Posten+2
Ljusmanifestation: Tisdag 25 november kl 17.30 vid Stadsteatern (Götaplatsen) arrangerad av UN Women. Mynewsdesk+1
Orange Day‑konferens 2025: Tisdag 25 november kl 08:30-15:45 på Burgårdens konferenscenter, tema ”Samverkan för att ge stöd, hjälp och skydd till den som utsätts för våld i nära relation”. Göteborg kommun+1
Lokala bostadsområden/fastighetsbolag har specifika insatser, t.ex. Poseidon aktiviteter i olika stadsdelar: pärlning, fika, quiz och samtal om våld i nära relationer. Datum och tider varierar. Poseidon
Ett av mina roligaste adventsminnen handlar om en julskinka — en stor sådan.
Det var första advent, hela byn firade och stämningen var hög nån gång på 70 talet. Min dåvarande man hade turen med sig den dagen och vann den största julskinkan jag någonsin sett. Han gick in i affären och fick lämna skinkan där inne så länge, för den behövde stå kall medan vi fortsatte firandet ute på torget.
Det var bara ett problem.
När firandet var över… var affären stängd.
Där stod vi och stirrade på den neddragna gallergrinden och insåg att vår nyvunna julskinka hade blivit inlåst som en sorts oväntad gäst i butiken. “Oh jösses”, minns jag att jag sa. Vad gör man?
Lyckligtvis kände han en som arbetade i affären — och efter några telefonsamtal och ett gott skratt dök hon upp och kunde rädda situationen. Med en nyckel, ett leende och en liten skakning på huvudet fick vi till slut ut vår ärofyllda skinka.
Och varje gång jag ser en julskinka vid advent numera tänker jag:
Lås aldrig in något som måste ätas.
Här är en illustration jag låtit skapa till min blogg: ”Adventspyssel i Alaska. När jag såg tillbaka på min resa till Sitka växte en bild fram i fantasin: ett stilla adventspyssel i ett varmt trähus, med Alaskas berg och granar utanför fönstret. Den här illustrationen fångar precis den känsla jag minns från resan: lugnet, ljuset, naturen och det där enkla skapandet som hör Alaska till.
Min Alaska resa september 2024
Det är –5 grader och lite snö ligger fortfarande kvar på taken. Nu börjar man så smått fundera på hur man vill ha det inför Advent i slutet av nästa vecka – vad man ska ha i fönstren och vilka blommor som ska stå på borden. Det är roligt att planera lite i förväg.
För övrigt så funderar jag på om man vågar ge sig ut på promenad med tanke på att det kan vara halt.
© 2025 Seasons of Bridget
Tema av Anders Noren — Upp ↑
