Seasons of Bridget

En blogg av Brigitte Ranniger

Månad: oktober 2018 (sida 1 av 5)

Halloween


Dramatiskt väder denna  månads sista dag. Har först promenerat i slottskogen
och sen körde jag upp till masthuggsberget och filmade lite. Sydvästlig
vind och det blåste 7 m/s.

Slottskogen

Öst – och Västtyskland

Finns det skillnader fortfarande mellan Öst –
och Västtyskland? Om jag ska åka till Thuringen så
säger jag ju inte att jag ska åka till Östtyskland utan jag
säger att jag ska åka till Thuringen i Tyskland.
Om det är så att det fortfarande är splittrat så är det
väl dags för en återförening. Finns det ilska och frustration i
forna Östtyskland? Finns det något att lära sig av forna
Östtyskland? Ja! Hur mycket som helst. Jag själv känner mig
delvis kopplad till den Östtyska historien.
Pratar Öst- och västtyskarna med varandra? Om inte så borde
dom göra det för att dra nytta av möjligheter att förstå
varandra. Acceptera att det finns skillnader.

Min släkt på morfars sida kom från Altenburg i Thuringen.
Det pågår en utredning som jag följer vilka som ligger under
en platta vid våran familjegrav. 

Jag håller kontakt med historikern som sagt att det
kommer ta tid att får fram vilka som ligger under plattan.  Vår
familjegrav bär kanske på en hemlighet.

Backabranden

Peter Hjörne skrivit om Backabranden.

För 20 år sedan den 29 oktober drabbades Göteborg av
det värsta som kan hända.
Läs vad som hände!

Det som hände har hänt och livet har gått vidare.
Men ingen här i Göteborg kommer glömma hur hemskt
det måste ha varit för de som drabbades. Fruktansvärt och
även om man själv inte blev drabbad så är det ändå traumatiskt.
Man har svårt att förstå händelsen. Och hur ska dom drabbade kunna
förstå? Läker tiden alla så? För en del kanske.
När jag tittade ut igårkväll från fönstret så steg månen sakta upp
bakom masthuggskyrkan. Den var apelsin orange och otroligt
vacker. En måne som är till för oss alla här på jorden. Både som en tröst
och ett lugn.

Var befann jag mig den 29 oktober 1998 för 20 år sedan?
Jag var i london. Jag bodde just då på ett hotell där ägaren
ville bjuda mig på mat på kvällen samt senare se på filmen
Titanic. Filmen är ju ganska så lång så jag kände senare att att det var sent
så jag sa tack och godnatt och gick upp till rummet. Lyssnade på att
något fruktansvärt hänt i Göteborg. Klart man tänker i första hand på
sina anhöriga. Min dotter var i london och jag kontaktade min son
sent på natten. Som tur var hade han inte varit i Backa.

Varje gång man åkte förbi backa under årens lopp så kändes det.

Gården där jag är född

Vem vet efter denna torra sommar om det blir
gnistrande vinterlandskap, snötunga granar, slingrande skogsvägar,
hungriga domherrar i byn med åtminstone några röda stugor? Ja vem vet
hur det kommer att bli?
Hur många gånger har jag inte åkt häst och vagn upp till gården i
min barndom och ungdom? Hur många gånger har jag inte åkt slädparti? Hur
många åker inte folk förbi gården varje dag till sina ställen i byn eller från byn
till sitt jobb? Är byn en drömdestination eller är det bara en by i ett
sovsamhälle? Kan man känna någon idyll? Javisst! Byarna existerar och
många känner till grannskapet mer än väl. Vad behöver framtiden
om inte byar? Byar skall inte raderas bort och omformas. Ett samhälle
måste vara rädda om sina byar.

Johannas Cafè i Hindås

Idag besökte jag Johannas Cafê som ligger i ett av Hindås vackra skogsbygder.
En kompis som gått genom skogen stod och väntade på mig när jag kom
körande på en grusig väg med min bil strax efter 11:15.
Strax efter kom min kompis syster vandrande
 med sina två hundar. Och sen kom hennes man.

Hembakat så klart! Hela familjen hjälper till de  söndagar då Cafèt är öppet.


Det trappade in folk hela tiden och vad jag kan förstå så var det många som
gått genom skogen på söndagspromenad. Flera bodde i hus och gårdar
i byn. Men det kom också folk via bil. Ja ända från Göteborg.
Så himla mysigt att ha ett cafè på en gård som man kan gå in i
 och beställa vad som finns till buds. Vad jag kan förstå
så gick nygräddade våfflor med sylt och grädde åt som smör.

Verkar som folk tyckte det var roligt att växla några ord med andra
till söndagsfikat och sedan promenera vidare.  Himla bra sätt att träffas.



Kändes att man var långt ute i vischan i Hindås landsbygd. 
Den lantliga stämningen förmedlade en känsla av gemenskap. 
En känsla att man var inne i något som redan varit. Och då tänker jag på en lada 
som nu var ett mysigt cafè. Nuet vilar ju på det förflutnas grund
vilket ökar stämningen och förnyelsen i historiens vingslag.
Vi satt  ett bra tag i cafèt och såg folk komma och gå. Många
barn var också med sina föräldrar. Såg en barnstol även för mindre barn.

Som ni kanske kan förstå så har detta varit en härlig söndag 🙂

Pudersnö i Göteborg

 

Har snöat lite lätt i natt och varit -2. Vackert att se pudersnö på
 takåsarna.

Snöblandat på landet

Det har snöat lite lätt inatt vilket man kan se ute på åkern och även i
trådgården.

Räven raskar över gårdsplan. Man kan undra vad den är ute efter? Inga andra
djur än min sons katter finns där. Skatan verkar vara nyfiken.


 

Fiskgratäng

Idag blev det hemmagjord fiskgratäng. Toppad med potatismos.
Citronsåsen förgyllde också fredagsrätten. Mums!

God morgon

 


Soluppgång kl 08.09 här i Göteborg. Känslomässigt vackert även om
det smattrar i fönstret av regnstänk. Man kan undra om det kommer
bli snöblandat senare idag. Tur att det blivit bytt till vinterdäck i min bil. 

”A streetcar named desire”

Best Actress in Oscars Winners 1951
Vivien Leigh

13 februari 1951 visades filmen i
Sverige.

Linje lusta

 Vivien Leigh och Marlon Marlon spelade huvudrollen i filmen.

Vad handlade filmen om?

Äldre inlägg