En blogg av Brigitte Ranniger

Månad: januari 2014 (Sida 1 av 3)

Torsdagsmys

Har suttit och både målat och skapat i datorn baserat på några av mina 1000 tals bilder. Ja så blir det Tv senare ikväll. Kl 21.00  Svt1 ”Fittstim – Min kamp” Avsnitt 3. Har feminismen en  framtid? Strax efter det programmet så ska jag titta kl 22.00 på Debatt
i Svt1

30jan02

 

30jan03

 

30jan05

Gorgeous sunny beautiful Madeira Portugal

Idag snöar det som bara den här i Göteborg. Bläddrar i bilder då jag var 1 vecka med min dotter i Madeira december 2013.
Var enorma vågor som kom mellan varven i Atlanten

30jan10

Gott kaffe och fina kaféer i Funchal

30jan14

Om man bodde i Funchal på vinternså skulle man kunna sitta ute och äta även på kvällarna.

29jan54

29jan60

Tjusiga dramatiska vågor

29jan46

Finns många konstnärer i Madeira

29jan41

 

Vi gick förbi dessa palmer varje dag nära hotellet

29jan32

Min dotter går på planet i Madeira

29jan39

29jan28

Vem är det som står där?

29jan11

Dom här färgerna på blommorna gör mig glad, lycklig och får mig att längta tillbaka till Madeira

29jan15

Gott

29jan6

Underbart att åka upp till bergen

29jan35

30jan11

29jan18

En kväll åkte vi upp till bergen till en restaurang där det var dans

29jan14

29jan22

29jan19

29jan12

29jan20

29jan10

Tisdagens betraktelse

Vem längtar inte efter en stor bukett vårblommor och blomstrande äppelträd nu när det är vinter, isande kallt och inga fönvindar precis. Kul att drömma sig bort iallafall och kanske bläddra i internet efter något mysigt ställe att resa till. Åh! Vore intressant att se den blå grottan i Capri Italien.
http://www.qedata.se/js_capriochsanm.htm
Minns låten ”Det var på Capri vi mötte varandra”. Fin låt som man sjöng i ungdomen. Vore gott att packa och ge sig iväg nånstans. Helst skulle jag vilja åka tillbaka till B.C. Kanada och stanna några månader i sommar. Alaska vill jag också åka till. Det blev ju inget med den stora lyxkryssen från Vancouver upp till Alaska som jag drömt om men skit samma den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.

Såg på en Brittisk naturserie Björntorget på TV i söndags. Ett filmteam följde några björnar i Alaska. Björnarna verkar inte bry sig så mycket att teamet var nära dom i flera månader. Intressant. Björnarna har ju vant sig vid människor och man kan ju undra om det är bra eller inte.

Annars då? Har varit och besiktigat bilen idag här i Göteborg och jag behöver inte återkomma mer detta år iallafall :-). Känns gott. Det har snöat en hel del i natt och det har varit mycket snöplogar ute. Även sophämtningsbilar. Hamnar man bakom en sådan bil på någon smal gata som jag gjorde idag så får man vänta ett bra tag eftersom dom stannar på flera ställen för att hämta sopor innan man kan köra förbi.

Imorgon så ska jag göra en god mangoldsoppa. Hittade färsk mangold idag så det är bara att sätta igång och laga till imorgon.

 

 

Måndagsfrukost framför brasan

Idag på morgonen bjöd min son på frukost innan han gav sig iväg till jobbet. Härlig att sitta och äta dagens första mål framför brasan till tonerna av den sprakande elden och den sydostliga vindens tjut utmed husknuten.

27jan3

 

27jan1

Fredagspromenad i den kalla sydostliga vinden

Soligt väder idag men isande kallt (ryska högtrycket) 0ch -3.4 C° . Bara på några få ställen är det vintervitt. Tog en promenad runt tjärnet här på landet.

Solen kikade fram mellan granarna.

24januari15

Nu är det mer is på tjärnet men skulle ändå inte våga ge mig ut där och åka skidor.

24januari17

 

Vacker januaribild

 

24januari18

 

24januari19

 

24januari20

 

24januari23

 

24januari25

 

24januari28

 

Is på skogsvägen

 

24januari30

 

24januari33

Har Sverige en omfattande och ordentlig säkerhetsplan gällande järnvägen?

Det har ju varit en del utspårningar här i Sverige och med tanke på vad som hände i Lac-Megantic järnvägtragedi i Quebec Kanada 6 juli 2013 så kan man ju undra vad det finns för säkerhetsplaner här i Sverige om ett tåg med farligt gods skulle spåra ut?  http://en.wikipedia.org/wiki/Lac-Mégantic_derailment

Vet vi om vilka farliga gods på järnvägen som förflytta sig genom våra samhällen över hela landet? Det är ju viktigt att skydda säkerheten för invånare om det skulle bli en utspårning. En utspårning kan ju peka på ett sprucken hjul och brutet  järnvägsspår.

Min finske vän i slutet av 60 talet

Läste i Göteborgposten förra året att du hade gått bort. Blev faktiskt ledsen eftersom vår vänskap bara rann ut. Fanns säkert flera förklaringar till det.
Tänk när jag träffade dig första gången. Du var i ett stort slagsmål på järntorget här  i Göteborg 1968 eller 1969. Jag såg att du blev nedslagen och skrek ”vad håller ni på med”? Bråkmakarna tyckte det nog var pinsamt att en sådan ung tjej gick i mellan. Du reste dig upp och tog min hand och sa ”vi sticker”. Jag tänkte ”herregud jag känner ju inte denne man, hur kan jag bara sticka iväg med honom”?

Vi sprang så fort så det var inte klokt och jag kände din starka hand i min. Du sa att du ville att jag skulle komma tryggt hem så du frågade var jag bodde. Du följde mig till porten i gamla Annedal. Du tackade att jag hade hjälpt dig från bråket och sa att du ville bjuda mig på kaffe någon dag. Du bad om mitt telefonnummer och jag fick ditt namn och nummer som du skrev bakom ett photo på en båt som du jobbade på. Du! Det kortet har jag sparat  alla dessa år för att påminnas om dig.

Några dagar efter första mötet träffades vi på ett Kaffè. Nu när det var dagsljus så såg jag mer hur du såg ut. Du var blond och bara lite längre än mig. Ditt ansikte var lite fårat. Tänkte inom mig – varför detta fårade ansikte? Du kanske var en alkolist eftersom du hade varit involverad i slagsmål. Eller blir man fårad i ansiktet när man jobbar på båtar? Ja vem vet och jag frågade inte heller.

Det var ingen spänd tystnad när vi satt och pratade precis utan vi blev nyfikna på varandra. Du gillade när jag berättade om mina intressen som på den tiden handlade om att skriva, måla och uttrycka sig genom olika dramer. Jag hade spelat in ett drama som handlade om en liten stuga i fjällen, där snön yrde och där jag pratade till tonerna av stormande vind som var inspelat tidigare. Jag bjöd upp dig till min lägenhet med gasspis och och kakelugn. Vi hade så roligt och skrattade som bara den. Vi träffades flera gånger som vänner och jag minns att du en dag höll mig i handen igen när vi promenerade i slottskogen. Du sa att du skulle ut i världen igen med båten och vara borta en längre tid. Vi kramades och jag önskade dig lycka till och att du kunde hör av dig när du kommer tillbaka.

Jag var ju inte kär i dig eftersom jag inte kände dig riktigt så även om jag gillade dig så gick ju livet sin gilla gång och jag träffade en annan.

Minns när vi stötte på varandra efter ett halvår uppe i avenyn. Du blev nog lite ledsen när jag sa att jag hade träffat en kille men du tog min hand. Du sa! Jag ringer dig om några år och hör hur du har det.

Några år gick. Jag hade flyttat ihop med en kille och blev lite förvånad att du ändock ringde mig. Jag tänkte! Tänk om du varit kär i mig. Minns den där finska kärlekslåten du alltid sjöng för mig. Ja herregud.

Klart att det känns ledsamt att du gått bort. Hade ju varit intressant att veta vad du gjort under årens lopp. Började kolla lite på nätet och hittade ditt namn. VA! Skrivit en bok? Ja jag såg att du skrivit en bok och jag vill att du ska veta att jag har beställt den boken eftersom den finns inte i biblioteken här. Boken ska komma om några dagar. Herregud vi är kanske själsfränder på något sätt genom att jag genom dina ord i boken kanske kan upptäcka dina känslor eller något annat dolt budskap mellan raderna.  Ja jag är nyfiken vad du skrivit och vad det är du vill förmedla.

Min finske vän ”You are in my memory”

« Äldre inlägg