Idag har det varit riktigt tråkigt novemberväder. Mörka
moln och regn ända tills nu kl 14:29 då några av tråkmolnen
skimrades. Tittar jag uppåt så ser jag en liten glimt av en
klar himmel. Men hur länge varar det?
Hoppas iallafall att jag kan se fullmånen ikväll.
Såg faktiskt en skymt av månen igårkväll. Var sådana där dimmiga
ringar runt om. Vi får se hur det blir ikväll.
Månad: november 2019 (Sida 3 av 4)
Det är några veckor kvar till 1 advent. Bilden visar hur
fint jag advent pysslade hemma på gården för några år sedan.
Vad ska jag hitta på detta år? Kikar ut genom fönstret här
i min lägenhet i Göteborg. Har på hörlurarna och lyssnar på
Elvis Presslys låt In The Ghetto i P4 Göteborg. Go låt.
Man kan undra hur Elvis firade julen. Man kan ju kolla
vilka låtar som finns i Elvis Christmas Album.
gällande julen. White Christmas med Elvis är ju stämningsfull.
Gott med lite inspiration.
Sen får vi ju inte glömma att det är fullmåne imorgon
tisdagen den 12 november. Romantiskt och
lite lyriskt.
Idag blev det ingen längre söndagspromenad
för min del. Luften kändes kall och rå och
nordanvinden gick igenom kropp och själ.
Trots det så kunde jag ju ändå inte undgå att se
att så kände inte alla eftersom det var många
som var ute och gick.
Vad tänker jag på idag? Tänker på det
som många i hela världen kanske tänker på
att för 30 år sedan var det berlinmurens fall.
SVT2 uppmärksammar händelsen med en helkväll
som blandar musik, nyheter och dokumentärer för
att minnas den historiska kvällen 1989.
Det legendariska evenemanget med Berlinfilharmonikerna
den veckan muren föll. Det var Daniel Barenboim som tog initiativet
till konserten, dit endast de som just sluppit ut ur DDR var inbjudna.
Men för dem var det gratis. Och det blev en gripande upplevelse
som det talas om än idag. På programmet stod
Beethovens första pianokonsert
och hans sjunde symfoni.
Merkel vid Berlinmuren – Hedrar och varnar.
Man skulle kanske göra ett DNA test.
Får kolla vilken test som jag ska välja.
Mycket beror på.
Batteriet i min brandvanare hade tagit slut så jag tog
en tidigt morgonpromenad till familjebostäders kontor
och fick en ny brandvanare där ett nytt batteri ingick.
Verkar vara svår att montera uppe i taket även om jag
står på en stol. Ibland behöver man hjälp men av vem?
Årets makalösa Kleopatra baler
till tonerna av flöjt.
Mjuka fötters sandaler
förvånade blickar röjts.
Bord dukas med purpursnäckor
plockade i havet nära kastanjeskogen.
Fyllda av dofter av ishavsräkor
kärleksfrukten mogen.
Magnifika kärlekar
kan flamma upp
i spelen med kortlekar
eller discopop.
Det gäller att vara listiga
med melonfrisyr
där nycker och infallen är kvistiga
i ögonblickens ”choisir”.
Kanske ett kungligt diadem
fyllt av väsen med behaglig tjuskraft
åstadkommer eksem.
Så istället blir det blomsterskaft.
Dikt av Brigitte
Minns när jag satt i svetthyddan (bilden). Kom när du ser röken
vid floden! – sa indiankvinnan i Kanada. Såg ingen rök men körde dit ändå.
Hon hade inte tänt elden ännu för det handlar mycket om andlighet.
Vi lider av tidspress till skillnad mot indianer som har
annat tidsbegrepp (tack och lov). Att stå barfota i den morgonfuktiga
skogen – med sju indiankvinnor – ja kan man komma närmare naturen?
Visst blev fötterna lite smutsiga av jorden men vem bryr sig.
När jag ser bilden så minns jag doften av speciellt enris.
Under ceremonin hade jag en vit kjol och linne som var totalt dyblöta
av svett efter healingen. När jag kom tillbaka till motellet så kunde jag inte annat
att le när jag plockade upp de blöta, jordsmutsiga kläderna.
Satt barr överallt och luktade barr så dom kläderna hamnade
i soporna och fick sällskap med all negativ energi jag burit på.
Healing går ut på att förlåta sig själv för de tankar och känslor som man
sårar sig själv med. Skicka skulden dit där den hör hemma.
Minns när jag kröp in i hyddan första gången på bara knän
och letade efter en enda strimma ljus i det totala mörkret som ska symbolisera
moder jords livmoder. Det var totalt kolsvart – inte ens ett litet glöd.
Andades in lite medicinvatten på elden som lyste
upp några sekunder.
Är jag en sökare? Ja kanske. Är inte vi alla det mer eller mindre?
Tänkte just på vinden när jag tog dagens morgonpromenad här i Göteborg.
Var mitt uppe i synen av hur vinden tog tag i några rosenblad som
låg på backen då jag hörde en mobiltelefon. En smått stressad man gick förbi mig
och verkade av samtalet att döma ha väldigt bråttom. Var det en sökare?
Och isåfall vad? Lite att filosofera om eller hur?
Ibland grubblar jag över hur det kan komma sig att dom
indianerna jag träffat i Kanada trots problem ibland i
reservaten ler så gott? Är det den underbara naturen som healar
eller deras attityd mot andra? Attityder uppkommer av
värderingar i samhället. På något så sätt som jag upplevt
så uppstår harmoni av indianernas värderingar.
Önskar alla en fin dag.
Idag var jag och tittade på åtta krigsfartyg (sju tyska och en norsk)
som lagt till i Stigbergskajen här i Göteborg sen igår.
370 besättningsmän. Fartygen stannar tills på måndag.
De kommer leta efter minor från andra världskriget
i Kattegatt.
