Dag: 7 juni 2025

Han tyckte att det skulle bli trevligt med en återförening.
Att vara två igen, med fantastisk utsikt mot havet
och ett bord dukat med honungsblommor.

Han sa:
– Utan att du blir sur, måste jag säga att jag är rädd för att kramas – för då skulle jag falla direkt i dina armar igen.

Hon svarade:
– Jag minns hur krusigt mitt hår blev när vi dansade den där försommarkvällen, då kinderna blev röda och varma. Vi var lyckliga tillsammans, du och jag – tills…

Han sa med tårar i ögonen:
– Vi var så nära. Så nära – men ändå så långt ifrån varandra.
Så nära att varje andetag kändes varmt mot huden.
Så nära att vindens sus påminde om verkligheten.
En verklighet där två människor, vars liv stormat,
kunde ta emot varandra och mötas i kärlek.
Förlåt att jag inte sa sanningen om mig själv direkt.

Hon spjärnade emot och sa:
– En sådan känslosörja vill jag inte uppleva igen.
Varje dag med dig var nya känslor – ibland iskallt frostiga.

Han sa:
– Låt inte de frostiga känslorna skymma kärleken.

Dikt av Brigitte Ranniger