Månad: juni 2025 (Sida 4 av 5)

Under vecka 24 följer jag en kostplan med  hjälp av Chat GPT internationella temadagar – en smakresa genom både kultur och hälsa. Varje dag har jag valt ett land som inspirerar både rätterna och känslan. Det här gör att jag får variation, glädje i köket och samtidigt håller mig till min hälsoresa: max 1400 kcal per dag, fördelat på frukost, lunch, middag och två mellanmål.

Det är mitt sätt att visa att man kan äta gott, känna sig mätt, upptäcka nya smaker – och ändå gå ner i vikt och må bra.

🌍 Mina temadagar – vecka 24. Frukost och två mellanmål kan man lägga till själv.

• Måndag – Nederländerna:
  Rustik holländsk husmanskost i lätt version. Ärtsoppa (”snert”) med rökt kalkon och grönkålsstamppot med mager kalkonkorv.

• Tisdag – Tyskland:
  Sauerkrautgryta till lunch, schnitzel på kyckling till middag – mustiga smaker, men lätta och välbalanserade.

• Onsdag – Grekland:
  Grekisk yoghurtfrukost, lätt moussaka till lunch och grillad souvlaki med tzatziki och tomatsallad till middag.

• Torsdag – Spanien:
  Solmogna smaker! Gazpacho till lunch och paella med kyckling till middag. Fräscht och färgstarkt.

• Fredag – Portugal:
  Caldo verde till lunch och grillad torsk med paprika och kålsallad till middag – enkel och ren matglädje.

• Lördag – Sitka, Alaska:
  En hyllning till min resa i Alaska. Blåbärsgröt till frukost, fish chowder till lunch och älgburgare med sötpotatis till middag. Smaker från naturen.

❤️ En del av min hälsoresa

Den här smakresan är inte bara kul – den gör det enklare att hålla fast vid mina vanor. Jag har ett tydligt ramverk (1400 kcal per dag), men med variation, kreativitet och matglädje. Varje dag känns som en liten resa, både smakmässigt och mentalt.

Jag äter med omsorg, planerar med nyfikenhet och känner mig starkare för varje vecka som går.

I vilket fall så är det roligt att fantisera och skapa.
Att låta tankarna vandra genom lavendeldoft, spetsgardiner och små drömmar i miniatyr.
Om det verkligen blir så? Ja… det är frågan.
Men ibland räcker det ganska långt att bara låtsas en stund.

🌸🕊️🪞

Syrenerna  hade stått i full blom, men nu började bladen sloka, och doften – fortfarande rik, men lite mattare – viskade att sommaren går vidare.  Deras gröna blad och lila knoppar vilade tungt mot porslinet.

På det lilla blåmönstrade fatet lade jag körsbären. Blanka, mörkröda – som små hjärtan. De ser nästan ut att ha hamnat där av sig själva, som ett tyst utropstecken mitt i allt det milda.

Jag vet varför jag älskar körsbär. Det är mer än smaken. Det är minnet av en nybakad körsbärskaka på ett bed & breakfast i Sierra Nevada. Det var något med huset – verandan med pelare, den svaga fläkten från bergen, en värdinna som bjöd på kaffe. Allt var som ur en scen i Borta med vinden. Där satt jag och min dotter, under en blommande magnolia, och åt varsin bit varm körsbärskaka som om det vore självklarheten själv.

Nu tittar jag på syrénerna och bären på bilden. Men i bakhuvudet finns fortfarande ljudet av cikador och doften av smördeg och dammig sol. Och kanske är det just så som sommaren bäst bevaras – i små bitar, på ett fat, i ett minne som aldrig riktigt bleknar.

Härlig stund denna pingstdag vid Klippan! Den röda kranen i Eriksberg, vita skärgårdsbåtar, segelfartyg och Ocean Bus som susar förbi – det är så mycket liv i hamninloppet. Och måsen mitt i allt, nästan som en symbol för hela kuststämningen.

Vilket fint möte också – en finsk motorcyklist på väg till Kiel och vidare. Sådana samtal, korta men minnesvärda, hör verkligen sommaren till. Att få höra om någon annans äventyr när man själv sitter och njuter av havsluften – det ger en känsla av både stillhet och rörelse ⚓️🌊⛵️🛥️🚢🪶

Svik inte din själ
även om du vill plaska
i fontäner.

Svik inte heller blommorna –
de vill visa dig
sin älsklighet.

Och du!
Var inte rädd att andas in
de många blomstrens dofter.
Var inte heller rädd
att läsa av människors ömhet
och deras romans med naturen.

Glöm inte att tacka molnen,
när de täcker solen
en stund
i värmeböljans hetta –
de ger oss svalka.

Dikt av Brigitte Ranniger

Han tyckte att det skulle bli trevligt med en återförening.
Att vara två igen, med fantastisk utsikt mot havet
och ett bord dukat med honungsblommor.

Han sa:
– Utan att du blir sur, måste jag säga att jag är rädd för att kramas – för då skulle jag falla direkt i dina armar igen.

Hon svarade:
– Jag minns hur krusigt mitt hår blev när vi dansade den där försommarkvällen, då kinderna blev röda och varma. Vi var lyckliga tillsammans, du och jag – tills…

Han sa med tårar i ögonen:
– Vi var så nära. Så nära – men ändå så långt ifrån varandra.
Så nära att varje andetag kändes varmt mot huden.
Så nära att vindens sus påminde om verkligheten.
En verklighet där två människor, vars liv stormat,
kunde ta emot varandra och mötas i kärlek.
Förlåt att jag inte sa sanningen om mig själv direkt.

Hon spjärnade emot och sa:
– En sådan känslosörja vill jag inte uppleva igen.
Varje dag med dig var nya känslor – ibland iskallt frostiga.

Han sa:
– Låt inte de frostiga känslorna skymma kärleken.

Dikt av Brigitte Ranniger

Idag firar vi vårt vackra Sverige med flaggor, folkdräkter och doften av syrén och sommarblommor. Barn som viftar med flaggor, fiolmusik och jordgubbstårta – precis som det ska vara.

Det är ofta de små stunderna som stannar i hjärtat – ett dukat bord, gemenskap och somrig glädje.

Glad nationaldag! 💙💛

Idag åkte jag hem till gården i Klåddegärde för att se hur renoveringen i det stora huset fortlöper. Ute var det full sommar. Den röda lillstugan omges av blommande buskar, gröna träd och gamla stenmurar som bär historien i sig. Växthuset står frodigt med tomater och annat gott på gång, och vid ingången blommar penséer i kruka. Vildblommor i glasvas, höns som pickar i hagen och en gammal vattenpump i gräset – allt det där som gör Klåddegärde till mer än bara en plats. Skylt om ”Lekande barn” på vägen förstärker känslan av lantlig trygghet.

Kändes så gott att komma hem och hälsa på, känna igen dofterna, ljuden och rytmen och även sitta ute och sola en stund.

Bilden under visar  inomhusbilder från renoveringen i det stora huset:

• Nya innertak har kommit upp med infällda spotlights.

• Väggar har klätts med gipsskivor eller OSB.

• Flera rum är under arbete med virke staplat, och fönstren ger ett vackert ljusinsläpp.

• Takfönster är installerat på övervåningen, vilket kommer ge fint ljus även där. Ljuset spelar mot väggarna, och man kan redan ana hur fint det kommer bli när allt är klart.

Tidigare inlägg

Solen låg lågt över gården där jag är född, silade sitt guld genom lövkronorna och vilade över den gamla stenmuren. Mossa, ormbunkar och nyponrosor hade tagit plats där människohänder en gång staplat sten på sten. En ensam röd blomma lyste stilla i grönskan – kanske planerad, kanske självsådd. Allt andades ro. Den här kvällen var världen stilla, och hemma var precis här.