Under 1990- och 2000-talen genomfördes tusentals hysterektomier i Sverige, många utan klar medicinsk nödvändighet. I vissa regioner, som i Göteborg, uppmuntrades kvinnor i förklimakteriet att ta bort sin livmoder för att ”slippa mens” och ”leva enklare”. Det låter nästan som ett kosmetiskt ingrepp, men var i själva verket en allvarlig operation med livslånga konsekvenser. Vad som är än mer upprörande: dessa ingrepp bidrog till forskning och statistik – ofta utan att kvinnorna visste det.
Systematiska borttagningar utan sjukdomsorsak
Hysterektomi var under en period något som många kvinnor ”erbjuds” snarare än något de själva bad om. Många fick beskedet att det var det ”mest praktiska”, att den ändå var ”onödig” efter barnafödandet. Alternativa behandlingar för myom, blödningar eller smärtor diskuterades sällan. Samtycke fanns på papper, men hur informerat var det?
Vem tjänade på detta? En översikt:
- Forskningen: Varje bortopererad livmoder blev ett möjligt studieobjekt. Patologiska fynd registrerades, metoder förbättrades, statistik sammanställdes. Vetenskapliga artiklar kunde skrivas, karriärer byggas.
- Sjukvården: Operationer ger poäng i vårdvalssystemet. Sjukhus och kliniker fick resurser för varje utförd åtgärd. Vissa gynekologer blev kända för sin effektivitet och sitt tekniska kunnande.
- Läkemedelsindustrin: Efter en hysterektomi förlorar kvinnan inte sällan sin hormonella balans, vilket skapar efterfrågan på hormonersättning. Det skapas ett nytt långsiktigt ”behov”.
- Karriärer: Vissa av de mest profilerade läkarna som förspråkade hysterektomi som livsstilsingrepp blev senare pionjärer inom livmodertransplantation – ett fält som bygger på samma organ de en gång förkastade.
En kvinnokropp att forma efter systemet
Det här handlar inte bara om medicinska val, utan om kvinnosyn. Om en kropp som ska anpassas till systemets logik: praktisk, kostnadseffektiv, utan krav, utan blödning, utan besvär. Samtidigt reduceras kvinnors erfarenheter till statistik, deras organ till studiematerial, deras liv till effektivitetsfrågor.
Vi måste fråga oss: hur kunde det ske i modern tid, i ett land som säger sig stå för jämlikhet och medicinsk etik?
Dags att granska historien – och kvinnosynen bakom skalpellen.
Jag själv bär på en stark berättelse om det skräckscenario som drabbade mig våren 2006 – något som hände mot min vilja.
