La Belle Époque – cirka 1900
Under sekelskiftets Paris samlas societetsdamer till en förfinad tebjudning i ett elegant salong. De bär korsetterade klänningar i sidentyg, höga hattar dekorerade med fjädrar och spetsar. Servisen är utsökt porslin, och man serverar småkakor, marmelad och starkt, svart te. Rummet är rikt dekorerat – kristallkronor, tunga gardiner och guldinramade speglar. Det är en stillsam stund, fylld av lågmälda samtal och perfekt uppförande.
Efterkrigstidens te – cirka 1955
Vi förflyttar oss till ett Paris efter andra världskriget. Damerna har nu knälånga klänningar med tydlig midja – inspirerade av Dior – och håret är välkammat i tidsenliga frisyrer. Inredningen har blivit modernare: art deco har gett plats åt stramare, ljusare former. Bordet är lågt och fyllt med bullar, tårta och kaffe- eller tetermoskannor i blank metall. Det är en generation kvinnor som har arbetat och organiserat under kriget – och som nu återfinner varandra i hemmets lugna vrå.
1970-talets salong – cirka 1975
Stämningen är avspänd och färggrann. Kvinnorna, som nu kallar sig systrar snarare än damer, sitter i färgstarka byxdressar eller långklänningar med vida ärmar. Växter fyller rummet, liksom kuddar och mönstrade mattor. Musik spelar i bakgrunden från en LP-skiva. Tebordet är runt och träfärgat, med kanelbullar, tekoppar och karaffer. Det är en tid av systerskap, feminism och nya ideal – där det viktigaste är att vara sig själv.
Stillsam parisisk elegans – 2020-tal
Vi befinner oss i det digitala 2020-talet – postpandemins årtionde, präglat av både globalt brus och längtan efter stillhet. Inom denna epok ryms flera samtidiga uttryck. Bilden här speglar inte en ny historisk period, utan en parallell livsstil: ett moget, nedtonat sätt att umgås i kontrast till den urbana spontaniteten tidigare i årtiondet.
Den sista bilden fångar en modern, lågmäld lyx. Kvinnorna är klädda i långärmade, stilrena dräkter eller pyjamassetter i silke och dova, harmoniska färger. Inredningen är ljus och avskalad – med influenser från skandinavisk enkelhet men med den parisiska känslan för form och finess. Runt det runda bordet står tekannor, croissanter och en vas med snittblommor. Allt andas lugn och omsorg. Här handlar tebjudningen inte om yttre prakt utan om stillhet, samhörighet och vardagens små ceremonier.
