Månad: augusti 2025 (Sida 2 av 5)

Från stilla buketter i mjuka lila och vita toner till sprakande färgexplosioner av rött, orange och gult – hösten bjuder på kontraster som får hjärtat att längta. Det är nästan så att doften letar sig ut genom skärmen…!

Dagens fundering. Vilken kombination längtar du efter att sätta på ditt bord i höst?

Morgonsolen letade sig in genom fönstret och lyste upp kristallskålen på bordet.
Jag lade ner några blommor och nypon, och ögonblicket kändes nästan som en dikt i sig.

Augusti är månaden då sommaren mognar och går mot höst. Det är skördetid, färgerna djupnar och naturen bjuder på sina bästa råvaror. Ett meny  inspirerat av sensommaren – med solrosor, ax och färska råvaror från säsongen. En meny som fångar känslan av augusti.

✨ Kulturkalaset i Göteborg närmar sig! ✨

Om en vecka, den 28–30 augusti, fylls Göteborgs gator och torg av musik, dans, mat och möten mellan människor. Jag ser fram emot att känna stadens puls och glädjen som sprids när vi firar tillsammans.

Med den här bilden ovan vill jag önska alla en underbar dag – och påminna om att vi snart får njuta av kulturkalasets färger, ljud och gemenskap. Låt oss ta vara på sensommaren, mötas i staden och fylla dagarna med skratt, musik och kulturupplevelser! 🎶🌸💫

Bild  under på kulturkalaset för några år sedan.

Idag inleds den historiska flytten av Kiruna kyrka – hela byggnaden rullas fem kilometer till sin nya plats. Samtidigt vrids kyrkan 180 grader: ingången kommer nu att ligga i öster, vänd mot staden, medan altaret hamnar i väster.

Det skapar ett nytt ljusspel i kyrkorummet. Morgonsolen kan strömma in genom östra ingången och fylla mittskeppet, medan kvällsljuset mjukt belyser koret från väster.

Traditionellt har många kyrkor byggts med altaret i öster, men här har man valt en symbolik där kyrkan öppnar sig mot folket. En unik händelse – och spännande att se hur ljuset formar upplevelsen av kyrkan på sin nya plats.

Kräftor, räkor och en skiva citron – enkelt, fräscht och högtidligt. Till det passar bubbel i glasen, och lika gott blir det med alkoholfritt mousserande vin.

En cirkuskväll som inte finns mer än i fantasin.

Kan du tänka dig Lars som cirkusdirektör eller Helena sväva i luften i en akrobatisk bugg? Nej, inte jag heller. Men i fantasin kan allt hända – sex vänner i en föreställning i cirkusens värld.

Lars och Yvonne klev in med höga hattar, mantlar och stora leenden. Som kung och drottning av manegen bugade de ståtligt inför publiken, och det kändes nästan som om ridån darrade av förväntan.

Sedan tog Erik och Margareta plats i mitten. De sjöng en duett så dramatisk att till och med de målade cirkustältsväggarna höll andan. Deras röster flätades samman i stämmor, och publiken satt trollbundna.

Men finalen – den stal hela föreställningen! Helena och Jonas virvlade fram i en bugg som fick marken att gunga. När Jonas lyfte Helena högt upp i luften hördes jubel och applåder som om hela staden samlats i manegen.

Och ändå … allt detta hände bara i  fantasin. Men ibland är det just de påhittade  som får oss att le mest. För visst känns det nästan verkligt när man får leka fram bilder.

Vilka är dom på bilden?

Kanske ser Du något av dig själv i den här föreställningen på bilden. Kanske minns du känslan av att klä ut dig som barn, eller drömmen om att stå på en scen men aldrig riktigt vågat. Kanske känner du igen gemenskapen i att göra något tillsammans, bara för glädjens skull. Det fina är att allt börjar i fantasin – och där finns plats för oss alla. För ibland räcker det med att föreställa sig något, för att upptäcka att man faktiskt kan mer än man tror.

Lite annat smått och gott i fantasins värld.

Erik och Margareta som två kloka vänner som gillar både tradition och omtanke. De står i sitt kök eller kanske vid ett dukat bord och presenterar en veckomeny – enkel, varierad och genomtänkt.

Lars & Yvonne på ett självplockfält en sommardag.

Helena & Jonas när dom hjälper till att servera kaffe i ett utecafe

Vilken underbar morgonpromenad det blev idag! Slottsskogen kändes nästan som ett paradis – så tyst och stilla. Solen sken starkt och värmde oväntat mycket, nästan som om den inte ville släppa taget om sommaren.

Det röda huset lyste vackert mot det gröna. En klassisk kontrast som nästan ser ut som en målning.

Björkarna stod tätt, ännu gröna men på väg mot höstens skiftning. Deras vita stammar gav ett ljust intryck bland ekar och löv.

Gräsmattorna låg solbelysta, med borden redo för vila och fikastunder. Här var luften stilla och svalkande i skuggan av träden.

Buskarna började redan få röda toner – ett tecken på att årstiden långsamt skiftar mot höst.

Vid vattnet speglades grenarna i den blanka ytan, nästan som en tavla. Ljuset dansade mellan löven och skapade ett stilla skimmer.

Richard Louis “Dick” Proenneke (1916–2003) var en amerikansk naturman och snickare som blev känd för sitt liv i Alaskas vildmark.

Han föddes i Iowa, arbetade som mekaniker och snickare, men slog sig 1968, vid 51 års ålder, ner vid Twin Lakes i sydvästra Alaska. Där byggde han för hand en liten timmerstuga, möbler och redskap, och levde i närmare 30 år mestadels ensam.

Proenneke dokumenterade sin vardag genom dagböcker, fotografier och film. Materialet resulterade i boken One Man’s Wilderness och dokumentären Alone in the Wilderness, som gjort honom till en ikon för enkelhet och självförsörjning.

Han flyttade 1999 tillbaka till Kalifornien och avled 2003, nästan 87 år gammal. Hans stuga förvaltas idag av National Park Service som ett kulturarv.

Intressant läsning om Richard Louis ”Dick” Proenneke

Igår var jag och hälsade på min son med familj hemma på gården. Solen lyste över det röda huset med sina vita spröjsade fönster, och man kunde nästan höra hur väggarna drog ett djupt andetag inför allt nytt som väntar.

I stora huset är det fortfarande en del kvar innan de kan flytta in, men byggarna arbetar metodiskt och noggrant – varje list, varje tapetvåd och varje skruv är ett steg närmare. Renoveringen handlar inte bara om väggar och golv – utan om att väcka liv i en plats som bär på gamla minnen och nu får nya.

I ett av hörnen stod den nyinstallerade fördelningscentralen, skinande och prydlig, redo att sköta värmen när hösten smyger sig på och vintern knackar på dörren. Och mitt i allt – skratt, prat och doften av nytt virke.

Några av tidigare inlägg.