Månad: oktober 2025 (Sida 1 av 5)

I Lillooet, där bergen möter floden och kvällsluften doftar av tall och rök från vedeldning, tänds pumpor i fönstren när mörkret faller. Här firas Halloween med hjärta, gemenskap och en glimt av nordlig magi.

Jag har själv besökt Lillooet flera gånger och tycker mycket om den lilla staden vid Fraserfloden, omgiven av berg och glittrande höstljus. Där finns en särskild stillhet — men också en fin känsla av gemenskap när något ska firas. Halloween är inget undantag.

I år, den 31 oktober 2025, bjuder Lillooet på en rad evenemang som visar hur en liten stad kan lysa upp mörkret med både fantasi och värme.

🕐 Evenemangen i korthet:

• Baby & Tot Halloween Party (11:00–12:00) – Mysig förmiddag på biblioteket för de allra yngsta med föräldrar.

• Halloween Spookapalooza (16:00–20:00) – Kostymparad, pumpatävling, spel och film på Lillooet Recreation Centre, arrangerat av Lillooet Area Library Association.

• 2nd Annual Halloween Bash (från kl. 18:00) – Festlig kväll på Royal Canadian Legion Branch 66 med musik och maskerad.

• SofaKing Halloween at The Reynolds Hotel (19:00–22:00) – Musik, kostymer och skratt på klassiska The Reynolds Hotel & Pub på Main Street.

  🎆 Det blir en kväll fylld av ljus, skratt och förväntan – allt inramat av de snöklädda berg som vakar över Lillooet.

ℹ️ Källor:
Lillooet Area Library Association
Royal Canadian Legion Branch 66 (Instagram)
The Reynolds Hotel

Observera att tider och detaljer kan ändras i sista stund. Kolla gärna arrangörernas sidor för senaste information.

Jag minns hur jag öppnade dörren den morgonen. Luften var stilla, nästan helig. Frost låg som silver över åkern och dimman rörde sig långsamt, som om den andades. Solen var ännu låg, men dess ljus sökte sig försiktigt fram mellan träden och färgade himlen i guld och rosatoner.

Jag stod där en stund, alldeles stilla. Det var något i luften, något som inte bara var kyla och ljus. Det kändes som om älvorna dansade där ute — små rörelser i dimman, glimtar i frostens kristaller. Inga ljud, bara världen som vaknade, långsamt och varsamt.

Jag tog några bilder, men visste redan då att kameran inte kunde fånga det verkliga. För det var inte bara morgonljuset jag såg, utan själva ögonblicket när dagen blev till. Och där, i tystnaden över Klåddegärde, tänkte jag att kanske är det så sagor föds — ur ett enda andetag mellan natt och dag.

Eftertanke

En rörelse i diset blir till en älvas dans, en solstråle till en hand som rör vid marken. Kanske är det naturens sätt att tala till oss, att påminna om allt det vi inte kan mäta, bara ana.

Ibland ligger de där tysta, våra innersta drömmar. Som frön under snön, dolda men levande. De väntar bara på att vi ska våga lyssna igen.

Jag tror att drömmar aldrig riktigt försvinner. De kan blekna under vardagens rörelser, men de förblir en del av oss. De visar sig i små längtor — i ett fotografi som stannar kvar i tanken, i en doft som påminner om något vi ännu inte gjort, i känslan av att hjärtat drar åt ett visst håll.

Att plocka upp sina drömmar handlar inte alltid om att förändra livet stort. Det kan börja i det lilla — att skriva några rader, ta fram en gammal idé, våga tänka: “Tänk om jag ändå skulle…”.

För varje gång vi tillåter oss att känna efter, rör vi vid något äkta.
Kanske är det just där drömmen börjar leva igen — i ögonblicket då vi slutar tvivla och börjar lyssna.

Dagens positiva ord: Tillit – att våga lita på att saker faller på plats, steg för steg.

Bilden påminner om hur långt man redan kommit – och om att tillit behövs även för stegen framåt som ännu inte tagits.Tillit betyder inte att du vet att det går, utan att du tror att det växer fram – steg för steg, precis som på bilden.

När kreativiteten bor i hemmet

När idéerna flödar och händerna vill skapa överallt samtidigt, kan hemmet kännas som en virvel av möjligheter. Det behöver inte betyda oreda – bara liv. Låt kreativiteten få bo där, men ge den en vänlig ram. En anteckningsbok för idéer, en hörna för skapande, en plats för vila. Allt behöver inte bli klart på en gång. Tillit handlar också om att låta tankar och projekt mogna i sin egen takt. Hemmet kan få spegla just det – en pågående berättelse, fylld av rörelse, värme och skaparlust.

Tog en bild från mitt köksfönster lite innan 16:20 då solen började gå ner. Så vackert att se ljuset mot Masthuggskyrkan (som syns på kullen), de röda taken och den mörka himlen som kontrast. Man får passa på att njuta av tillfälliga stunder om man har möjlighet. 

Några av bilderna jag tog idag har jag förvandlat till akvareller, och de fångar precis den där känslan jag upplevde 

Så härligt det ser ut att dansa loss i Karibien. Läs här vilka dom är på bilden. 

Längtan och frihet

Det finns något spännande med tanken på att vara särbo.
Att leva sitt eget liv, i sitt eget hem, men ändå ha någon att längta till.
Varje möte blir som en liten nystart – fylld av förväntan, värme och kärlek.

Man slipper ta varandra för givet, som det så lätt blir när man delar vardag varje dag.
Istället får man mötas med nyfikenhet, med öppna ögon och öppet hjärta.
Man kan vara sig själv fullt ut, och samtidigt dela det man vill –
inte allt, utan det som verkligen betyder något.

Kanske är det just det som gör särbolivet så vackert.
Två människor som väljer varandra, om och om igen.
Inte av vana, utan av vilja.

När avståndet känns

Men ibland undrar jag också över nackdelen.
För vet man egentligen var man har varandra när man lever isär?
Kan man begära trohet och lojalitet, eller måste man bara lita – utan att veta?

Kanske kan det bli mentalt slitsamt, det där mellanrummet.
Att längta men inte riktigt nå fram,
att dela mycket men inte allt,
att känna värme men också ett stilla tvivel:
är vi verkligen nära, eller bara vana vid våra egna världar?

Balansgången mellan två liv

Särbolivet kan vara frihet – men också en balansgång.
Mellan närhet och ensamhet, mellan trygghet och ovisshet.
Kanske är det priset man betalar för att behålla sig själv,
och ändå försöka älska någon annan på sitt eget sätt.