Månad: oktober 2025 (Sida 4 av 5)

Kl. 18.30 i kväll förändrades himlen plötsligt i bara några minuter. Molnen lyste i flera olika färger, och de vita huslängorna blev nästan ljusblå i skenet. Samtidigt ven vinden hårt genom kvarteren. Ett märkligt och magiskt ögonblick som försvann lika snabbt som det kom. Har aldrig sett något liknande.

Klockan är 19:31 och äntligen så kan jag se fullmånen. Molnen spricker upp emellanåt.

I salens djupa valv, där stenväggarna bär på ekon från svunna tider, sprakar en vedeld i den stora öppna eldstaden. Lågorna kastar sitt sken över grova träbord och enkla stolar, och rummet fylls av värme och en doft av nybakat bröd och grillat kött.

På bordet ligger en måltid värdig både riddare och resande: saftig stek i tjocka skivor, kryddiga korvar, gyllene kyckling och rostade rotsaker. Vid sidan står skålar med fräsch sallad och nybakat bröd, redo att brytas i goda vänners lag. Drycken serveras ur enkla bägare och en tung kalk, där vinet glimmar i skenet från elden.

Det är en plats där tiden tycks stå stilla – där historien andas genom sten och trä, och där måltiden blir en upplevelse lika mycket för själen som för kroppen.

Ett ord som fångar känslan när glädjen rinner fram och smittar av sig – från hjärta till hjärta.

Kul att spara bilder vad man gjort i oktober för flera år sedan. Att åka med Stenaline från Göteborg  till Kiel i Tyskland var ju populärt vilket vi gjorde. Mysigt.
Bilden ovan.
En vacker höstkrans dekorerad med små figurer, bär, kastanjer och ett rutigt band. Till höger syns ett marknadsstånd med skörd: solrosor, kål, äpplen och andra grönsaker lastade på en vagn med halm.

E livlig marknad med människor som promenerar och handlar bland stånden.  Två stora orange kaffekoppar på ett bord, med cappuccino/kaffe, sockerburk och en liten blomvas – en paus från marknaden.

Lådor och korgar fyllda med prydnadspumpor i olika former och färger. Till höger: en blomsterbutik med konstfulla arrangemang och färska blommor i glasvaser.

Dekorationer av frukter (äpplen, citroner) och små konstgjorda kvistar – allt uppställt som en färgglad höstutställning. Till höger: en glad halmdocka (skrämselgubbe) i skyltfönster, klädd i rutigt och väst.

Lunch på ett kafé/restaurang med utsikt över Kiel – brickor med sallader, bröd, frukt och juice. Närbild på ett glas apelsinjuice med en apelsinskiva på kanten.

Vy över Kiels hustak med en kyrktornslik byggnad. Till höger: lådor med pumpor till försäljning på marknaden, märkta ”Hokkaido”.

Färska grönsaker som rödbetor, mangold, lök och sallad, med skylten ”Bio Hofeladen” – ekologiskt jordbruk. En liten ponny mitt bland marknadsstånden, till glädje för barnen.

Affisch för ”11. Kieler Bauernmarkt, 5–7 Oktober, Innenstadt”. Till höger: musikunderhållning på gatan – en grupp musiker/sångare i uniformer som uppträder för marknadsbesökarna.

Smeder i arbete – en brinnande ässja, städ och verktyg, människor som tittar på hantverket. Till höger: en uppställning av smidesverktyg och maskiner.

Jag på bild och eld i bakgrunden. Till höger: kvällen när vi lämnar Kiel – vy från färjan med containrar och stadens ljus i bakgrunden.

Tillbaka i färjan. En DJ står vid sitt bord under färgglada lampor, och några gäster sitter vid små bord och njuter av kvällen. Stämningen är avslappnad och festlig – en typisk kryssningskväll.

Utsikten över Kiel i solnedgången. Himlen är vackert färgad i orange, lila och blå toner. Stadens byggnader och kyrktorn syns som mörka siluetter, upplysta här och där av kvällens ljus. Vattnet ligger stilla och reflekterar skymningsljuset.

Det är en fin kontrast mellan färjans liv ombord och det stillsamma kvällen.

Här står jag i potatislandet. Håller upp en potatis i ena handen, medan den andra handen vilar på ett redskap – en grep eller spade – som används vid upptagningen. Har min ena fot uppe på kanten av en trälåda fylld med potatis, som för att visa upp skörden med stolthet.

Jag är klädd i tidstypiska kläder för 1970-talet. Utsvängda jeans och en ljus blus. Runt omkring syns fler trälådor fyllda med nyupptagen potatis, en skottkärra, en zinkbalja och en korg. Bakom mig reser sig en fond av höstgrön skog.

Bilden förmedlar känslan av arbete ute på landet men också glädjen i att ta del av årets skörd tillsammans med familjen. Både ett tidsdokument och ett minne från arbetet hemma i Klåddegärde.

Nämen vad gör ni här i Göteborg?

Lars: ”Vi tar en promenad, luften är så klar idag.”
Erik: ”Och jag vill visa  var jag brukade cykla när jag var yngre.”
Jonas: ”Vi blir hungriga på vägen, så vi tänker leta upp ett fik. Följ med du också!”

Haha, det låter som jag själv möter Lars, Erik och Jonas på gatan.

Läs här vilka dom är.

Promenad i Slottskogen efter stormen

Igår drog en kraftig storm in över Göteborg, och idag på förmiddagen gick jag ut på en promenad i Slottskogen. Det märktes tydligt att vädret hade varit hårt – gångvägarna låg fulla av kvistar och grenar, och på flera ställen hade större trädgrenar brutits och lagts åt sidan.

Samtidigt var gräset fortfarande grönt i parken medans löven började skifta i gult och rött, och vid dammen simmade en rörhöna lugnt i vattnet.

Jag passerade också det lilla röda torpet, så typiskt för Slottskogen, och njöt av att se hur hösten steg för steg tar plats i naturen.

När klockan slog elva hördes kyrkklockorna från Oscar Fredriks kyrka över staden. En påminnelse om tidens gång, mitt i allt det vardagliga.

Bilden under tog jag sen från utsiktsplatsen uppe i masthuggsberget där jag kunde blicka över Göteborg med Älvsborgsbron i fjärran och det nybyggda Karlatornet som reser sig högt mot himlen. Stadens kontraster mellan gammalt och nytt gör sig alltid påminda här.

 En dag efter stormen – med spår av naturens kraft, men också med stillhet och skönhet i varje steg.

En pärla i stilla ro,
en mjuk förnimmelse att tro.
Som vinterflingor, vit och ren,
en stilla glädje — flyktig, len.