En blogg av Brigitte Ranniger

Dag: 7 november 2025

En sibirisk överraskning i Fiskebäck

En gråhuvad sparv (Emberiza spodocephala) ska ha setts i Fiskebäck igår, men vad jag vet finns ingen bild. Nyheten spred sig tydligen snabbt bland fågelskådare och i gryningen idag enligt vad en man berättade så stod det många på plats med kikare och tuber. När jag kom gående lite senare på förmiddagen hade ingen sett den ännu. Jag frågade en man med avancerad utrustning vad han spanade efter. Han berättade då att en sådan sparv setts där igår vilket ska vara mycket ovanligt. 

Kollade upp sen gällande vad en sådan sparv gjorde här bort igenom i Göteborg.

Den här sparven borde egentligen från början varit på väg från Sibirien mot sitt vinterkvarter i Sydostasien. Men hårda vindar och felorientering under flyttningen kan göra att småfåglar hamnar helt fel. Den här individen verkar ha blåsts ur kurs och landat här för att vila och äta innan den fortsätter sin resa. Vart kan man undra. Den skulle ju inte klara vintern här iallafall. 

Varför var så många fågelskådare så hoppfulla att möjligtvis kunna se den?

Arten hör hemma i Asien/Sibirien.
Den ska alltså inte alls vara här. Den häckar i Sibirien, Kina, Mongoliet och Japan. En individ som råkar hamna i Sverige är en sensation.

Nya eller sällsynta kryss.
Fågelskådare samlar observationer (“kryss”). En sån här fågel kan vara livskrysset för många – något de kanske aldrig får chansen att se igen.

Hotet om att den flyger vidare när som helst.
Den kan vara där en enda dag och försvinna. Därför åker folk snabbt – “twitching”.

Det sociala och adrenalinet.
För många är det lite av en jakt: tips kommer, telefonkedjor igång, folk kör till platsen och står med tubkikare och pratar med varandra.

Varför just fiskebäck?

Kustnära lägen (Fiskebäck, Välen, Hönö osv.) fungerar som “fångstområden” för trötta småfåglar som blåst ur kurs över havet.

Så här kan den ha sett ut. Akvarell med hjälp av Chat GPT.

 

Rapport från gården i Klåddegärde

Så här långt har det kommit med  installationen i köket i Klåddegärde – stommar, luckor och köksö är på plats.

Golvet är lagt – ljus träton som värmer upp hela rummet och samspelar fint med den gröna färgen.

Taket är vitt med panel och infällda spotlights, och det hänger eldragning ned där taklampan kommer att placeras ovanför köksön.

Längs väggarna syns några öppningar där maskiner och detaljer troligen snart ska in (diskmaskin, spis eller kyl).

Fönstret och glasdörren i väggen ger ljus och charm – de gör att det känns som ett gammalt hus med själ, fast i ny tappning.

Tidigare inlägg om gården i Klåddegärde

Livets stormar hade mojnat

”Han stod på berget och blickade ner mot de glimmande gatuljusen. Det vilade en frid i dalen och livets stormar hade äntligen lagt sig. Molnen gled sakta förbi månskenet och de glittrande stjärnorna speglade sig i vattnet.

Han tog ett djupt andetag och mindes hur glödhopporna från brasan hade sprakat och svävat lyckligt i den strålande värmen. Vem vill inte uppleva kärleken igen? Inte bara i sina drömmar, utan också i verkligheten.

Ja, de hade satt sig till bords och kastat djupa blickar mot varandra. På något sätt ville de inte släppa ögonkontakten som snuddade vid deras inre gömslen, där mycket fanns skyddat och bevarat av deras ömhet för varandra och deras fysiska närhet.

Det var tyst, förutom deras andetag, och de små mössen satt andäktiga i hörnen i spänd förväntan. Vinden svepte in genom det öppna fönstret och smekte deras kinder – samma vind som hållit kärleken varm genom all deras längtan.”