I dag, på Trettondagen, såg jag ett ovanligt ljusfenomen från Masthuggsberget. Himlen var kall och plötsligt reste sig ett lodrätt band av ljus över horisonten. Det stod där en stund, nästan orörligt, medan staden låg tyst nedanför och fåglar passerade genom luften.
Fenomenet kallas halo och uppstår när solljuset bryts i iskristaller högt uppe i atmosfären. Samma ljus har synts på flera platser i Göteborg i dag, och GP har också uppmärksammat det.
Ändå gick det inte att låta bli att tänka på dagen. Trettondagen – uppenbarelsens dag – då Kasper, Melker och Baltasar enligt berättelsen följde ett ljus på himlen. Ett ljus som visade vägen. Det jag såg var förstås ingen stjärna, utan ett ljusfenomen. Men just på Trettondagen gick tanken ändå till berättelsen om ljuset som visar vägen.
Om detta är ett tecken vet jag inte. Men det kändes meningsfullt att se ett ljus just i dag. Kanske är det ibland inte viktigast att tolka, utan att stanna upp, titta upp och låta ljuset bara få vara.
