En blogg av Brigitte Ranniger

Dag: 23 januari 2026

Fredag kl. 17.30.

Halv sex på en fredag är en bra tid att stanna upp.
I dag med en ljummen sallad på zucchini och kallrökt lax, med yoghurtsås och citron.
Inget krångel. Bra mat som känns rätt och som jag tillagar själv kl 17;00. Samtidigt kommer jag kolla på Sverige Live i SVT 1 som redan börjar kl 16:00 och pågår till 19:30. Sänds varje dag utom söndagar. Ikväll handlar det bland annat om Helgtips och fredagskänsla. Mysigt! Samtidigt som jag kollar på tv så gör jag lite annat mellan varven,

Dagens fundering: hur ambitiös ska man vara om man vill nå stjärnorna?

Hur ambitiös behöver man vara för att nå stjärnorna?
Inte mest av alla. Inte snabbast.
Men tillräckligt för att våga lyfta blicken.

Viljan att nå stjärnorna ser olika ut hos olika människor.
För några föds den ur nyfikenhet – en lust att förstå mer, se längre, pröva sina vingar.
För andra ur längtan efter mening, efter något som lyser lite starkare än vardagen.

Ibland växer den ur motstånd.
Ur erfarenheter som sagt: det där är inte för dig.
Att sikta uppåt blir då ett tyst svar, mer till sig själv än till omvärlden.

Men handlar det om att bli berömd?
Ibland.
Oftare inte.

Berömmelse är ett yttre ljus.
Det lyser starkt, men kort.

Att nå stjärnorna handlar snarare om riktning.
Om att leva i samklang med det man vet är sant.
Om att kunna se tillbaka och säga: jag gjorde det jag kunde med det jag fick.

Stjärnorna är inte publik.
De är riktmärken.

Och vi når dem inte med språng,
utan med små steg, i vår egen takt.
Sakta – men med blicken höjd.