Tre veckor efter den första trÀffen, nÀstan pÄ dagen, möts de igen. Denna gÄng hemma hos Margareta i Uppsala, i hennes lilla lÀgenhet med pelargoner pÄ fönsterbrÀdet och böcker i dubbla rader.

Det Àr inte en upprepning av nÄgot.
Det Àr en förlÀngning.

HÀr Àr fortsÀttning pÄ singeltrÀff i tanken. I bilden frÄn lÀngst ner till vÀnster och sedan medurs runt bordet:

1ïžâƒŁ Lars – 65 Ă„r, f.d. sjökapten och akvarellmĂ„lare
2ïžâƒŁ Erik – 62 Ă„r, pensionerad civilingenjör
3ïžâƒŁ Margareta – 63 Ă„r, pensionerad bibliotekarie och kvĂ€llens vĂ€rdinna
4ïžâƒŁ Helena – 58 Ă„r, sjuksköterska och resenĂ€r
5ïžâƒŁ Yvonne – 60 Ă„r, konstpedagog och gallerist
6ïžâƒŁ Jonas – 59 Ă„r, tidigare samhĂ€llskunskapslĂ€rare och förelĂ€sare

Korta citat frĂ„n  var och en – nĂ„got de kanske sade just den kvĂ€llen?

1ïžâƒŁ Lars
– Jag tror vi behöver fler kvĂ€llar dĂ€r ingen tĂ€vlar om att vara mest intressant. Bara nĂ€rvarande.

2ïžâƒŁ Erik
– Det Ă€r först nu jag har tid att lyssna pĂ„ skogen. Den sĂ€ger mer Ă€n jag trodde.

3ïžâƒŁ Margareta (vĂ€rdinna)
– Jag ville se om det gick att mötas utan förklaring. Och ja – det gick.

4ïžâƒŁ Helena
– Jag har bestigit berg. Men ibland Ă€r ett samtal vid ett köksbord en större resa.

5ïžâƒŁ Yvonne
– Jag tror pĂ„ kort, tecken – och mĂ€nniskors magkĂ€nsla. Och min sa ja till det hĂ€r.

6ïžâƒŁ Jonas
– Jag Ă€r van att stĂ€lla frĂ„gor. Men ikvĂ€ll fick jag svar jag inte visste att jag saknat.

❀  Vad hĂ€nde sen – blev nĂ„gon ett par?

FortsÀttning följer!