Sommaren 2003 gjorde jag och min dotter vår andra resa till Nordamerika. Den här gången planerade vi en lång roadtrip som skulle ta oss från Vancouver i Kanada, genom flera amerikanska delstater – Washington, Idaho, Montana och Wyoming – innan vi återvände till Kanada via Alberta, med stopp i Banff, Lillooet och Whistler. En drömresa på många sätt.

En stressig start – men vi hann!

Den 17 juni flög vi med Lufthansa från Landvetter till Frankfurt, där vi bara skulle ha 45 minuter på oss att byta till det stora flyget över Atlanten. Som det ofta blir: försenat avgång. Planet från Landvetter blev en halvtimme sent, och vi hade bara 15 minuter på oss att hitta vårt nästa flyg. Men vi hann – med andan i halsen.

Varmt välkomnande i Vancouver

Efter en behaglig långflygning landade vi i ett varmt och soligt Vancouver. Vi hämtade ut hyrbilen vi skulle ha i sju veckor. Men redan vid disken fick vi en kalldusch: ytterligare 2000 kronor för en extra försäkring som vi trodde var inkluderad. Reseagenten hemma i Göteborg hade lovat att allt var klart. Jag borde ha protesterat mer – särskilt med tanke på vad som senare hände med bilen.

Vi checkade in på ett motell i norra Vancouver för att vila ut efter resan.

Capilano Suspension Bridge – höjdrädsla, adjö!

Nästa dag besökte vi Capilano Suspension Bridge – världens längsta hängbro. Min höjdrädsla fick stanna i bilen. På andra sidan bron väntade en fantastisk skogspark med regnskogskänsla, cederträd, regnbågsforeller och ett träd vars gift påstås ha tagit livet av Sokrates.

Kryssningsfartyget till Alaska

I Vancouver hamn låg ett enormt kryssningsfartyg på väg mot Alaska. Tre tutningar ljöd, och resan för de 2500 passagerarna och 1000 besättningsmedlemmarna började. Många stod redan på sina balkonger och skålade med champagne – det var en mäktig syn.

Gränsen till USA – inte så enkel som vi trodde

Vi körde tidigt nästa morgon söderut mot USA. Att passera gränsen var inte helt enkelt. Vi fick visa flygbiljetter, gröna kort och förklara att vi inte bokat hotell ännu – vilket gränsvakten inte riktigt trodde på. En polis kontrollerade bilen och konfiskerade våra tre äpplen (import från Argentina var förbjuden). Rosorna vi fått av en beundrare godkändes dock.

När vi till slut svarade att vi skulle till Yellowstone och bo på Holiday Inn, släppte spänningen. Ett stelt leende från vakten – och vi var på väg in i USA!

Wenatchee – ”äppelstaden” i ökenlandskapet

Vi körde österut på Highway 2, över ett bergspass med blåst och duggregn, och kom ner till Wenatchee – en liten stad i ett kargt område men med stora fruktodlingar. Efter ett köpcentersbesök och Caesarsallad på en bar somnade vi tryggt på vårt motell.

 

Ökenväg och oväntade möten

Nästa dag följde vi floden österut genom ett vidsträckt ökenlandskap. En lastbilschaufför hade varnat oss för att vägen var ödslig – och han hade rätt. Men odlingarna var imponerande, med enorma vetefält och ensliga gårdar. Temperaturen växlade från 37 till 14 grader.

Vi stannade vid en gammal mack och butik. Där träffade vi en mystisk man – en trapper eller kanske en hemlös – som stod lutad mot vägkanten. Hur han tagit sig dit i den stekheta hettan förblev en gåta.

Fortsättning följer…

Nästa stopp på vår resa blir Coeur d’Alene i Idaho – följ gärna med i nästa inlägg!