Mor och dotters Àventyrsresa i Nordamerika 2003

 

Vi lÀmnade Cody tidigt pÄ morgonen och styrde mot Little Bighorn genom ett ökenomrÄde. Det var varmt, ödsligt och vi var de enda bilisterna pÄ vÀgen.

Ett ovÀntat möte med lagen

Plötsligt sÄg vi blÄljus framför oss nÀr en polisbil kom körande emot oss. Min första tanke var att den kanske var pÄ vÀg till en olycka bakom oss. Den körde förbi, men nÀr jag tittade i backspegeln sÄg jag att den vÀnde och följde efter oss.

En iskall kÀnsla infann sig i magen och jag stannade. Ut kom en polis med svarta solglasögon och bad att fÄ se mitt körkort. Han frÄgade om jag visste varför han stoppat mig. NÀr jag svarade nej, sa han att jag kört för fort och bad att fÄ se pappren pÄ hyrbilen. Han gick sedan tillbaka till sin bil för att ringa.

Jag började undra hur han kunde veta att jag kört för fort, sÄ jag gick ur bilen för att frÄga honom. Det skulle jag verkligen inte ha gjort. Han kom snabbt ut ur sin bil och bad mig sakta gÄ baklÀnges mot förarplatsen.

Min dotter och jag satt livrÀdda och funderade över vilka konsekvenser detta kunde fÄ. Lagarna varierar mellan delstaterna, och nu var vi i Wyoming. Vi hoppades pÄ det bÀsta.

I backspegeln sÄg jag hur polismannen rÀttade till hÄret innan han kom fram. Det blev en skriftlig rapport och en kraftfull varning: om jag körde för fort en gÄng till skulle körkortet tas ifrÄn mig.

Efter den hÀndelsen höll jag stÀndig koll pÄ hastighetsmÀtaren och de hastighetsbestÀmmelser som gÀllde, oavsett var vi körde. Jag var otroligt lÀttad att det inte blev mer Àn en varning. Samtidigt har jag fortfarande svÄrt att förstÄ hur han kunde avgöra min hastighet nÀr han kom körande emot oss.

Över Powder River Pass

För att komma till Big Horn mÄste vi köra U.S. Route 16 över Powder River Pass, som ligger pÄ 2 946 meters höjd. LÄngt bort kunde man blicka mot South Dakota.

bighorn5

📾 En paus vid Connor Battlefield

Den 24 juni 2003 skrev jag i mina anteckningar:

”Vi Ă€r nu tre mil innan Little Bighorn och har hittat ett motell dĂ€r vi tar in. Alldeles i nĂ€rheten finns en minnesplats, Connor Battlefield. Det Ă€r olidligt varmt, och nĂ€r man lĂ€ser pĂ„ anslagstavlan förstĂ„r man att hemska saker har hĂ€nt i omrĂ„det. Trots det Ă€r det en lugn, fin park dĂ€r vi promenerar, och mĂ„nga barn leker.”

bighorn1

Ankomst till Little Bighorn

Dagen efter fortsatte vi mot Little Bighorn och körde genom Crowreservatet. Jag stannade först vid ett postkontor dÀr en vÀnlig Crowindian expedierade mig. I omrÄdet fanns mÄnga hus och husvagnar. Vi parkerade utanför en byggnad dÀr man sÄg monument pÄ Sitting Bull pÄ ena sidan och Custer pÄ den andra. En indian höll en förelÀsning om det tragiska som hÀnde 1876.

 

Slaget vid Little Bighorn

Det var pĂ„ denna plats som Tatanka Iyotake (Sitting Bull, 1831–1890) mötte George Custer (1839–1876). Indianerna som inte ville inordna sig i reservaten befann sig utmed Little Bighorn-floden. General Custer skickade ut spejare som underskattade antalet indianer, vilket ledde till att indianerna fick övertaget nĂ€r Custer anföll. Han stupade tillsammans med mĂ„nga andra.

bighorn04 Jag vid en tippi i Little Bighorn.

Besök pÄ krigskyrkogÄrden

Det var olidligt varmt i omrÄdet nÀr vi var dÀr. Varningsskyltar för skallerormar fanns, och man kunde förestÀlla sig den fruktansvÀrda strid som utspelats. Först besökte vi krigskyrkogÄrden dÀr mestadels soldater lÄg begravda. Indianer som stupat togs hem av sina egna.

bighorn08

Last Stand Hill

Vi körde pÄ en vÀg inne i omrÄdet och kom till Last Stand Hill. PÄ kullen hade Custer och 41 andra skjutit sina hÀstar som bröstvÀrn. Custer, hans bror Tom, Lt. William Cooke och sju andra hittades döda i omgivningen efter slaget.

bighorn01

Minnessten över Crow-scouten Curly

Vi sÄg Àven en minnessten över U.S. Crow-scouts dÀr Curly finns med. (Curly har jag skrivit om nÀr vi var i Cody.)

bighorn09

âžĄïž NĂ€sta etapp

Med dessa starka intryck frĂ„n Little Bighorn i bagaget fortsatte vĂ„r Ă€ventyrsresa genom Montana. NĂ€sta mĂ„l: Great Falls, de mĂ€ktiga Rocky Mountains – och ett oförglömligt 4 juli-firande i Choteau, 2003. HĂ€ng med vidare!