När jag gick Slottsskogen häromdagen så dök en oväntad liten gäst upp. En svart fågel med rödnäbb kom spatserande över gräset, rakt mot mig – helt orädd. Det visade sig vara en rörhöna, en av parkens charmiga och lite undanskymda invånare.
Rörhönan (Gallinula chloropus) är en fågel som trivs i närheten av vatten, och i Slottsskogen finns flera dammar som passar perfekt för den. Med sin mörka fjäderdräkt, röda pannsköld och långa gröna ben såg den nästan exotisk ut där den trippade omkring bland fallna lönnlöv.
Jag blev stående, nästan andäktig, när den kom så nära. Kanske hade den träffat på vänliga människor förut. Kanske hoppades den på något ätbart. Men mest av allt kändes det som att den var nyfiken – på mig, på världen, på allt.
Det är sådana stunder som gör att jag älskar att vandra i Slottsskogen. Även mitt i stan går det att möta det vilda på nära håll.