När jag tänker på filmen The Winds of War påverkas jag lika mycket av musiken som av berättelsen. Titeltemat är storslaget men samtidigt djupt mänskligt – en musikalisk bro mellan två världar.
Å ena sidan marschrytmer, blås och pukor som påminner om krigets ofrånkomlighet. Å andra sidan de svepande stråkarna som bär på längtan, kärlek och hopp. Det är i mötet mellan dessa två klanger som seriens själ finns: historien om hur stormakternas beslut tränger in i människors mest privata liv.
Krigets vindar (dramatik, militärmarsch, historisk tyngd)
De mänskliga berättelserna (romantik, hopp, personliga känslor)
Det är därför många minns just denna melodi – den bär på både historiens allvar och berättelsens hjärta.
Berömd citat från romanen The Winds of War (Herman Wouk)
”Peace, if it ever exists, will not be based on the fear of war, but on the love of peace. It will not be the abstaining from an act, but the coming of a state of mind.”