Som väntat blåser det på som bara den här i Göteborg. Jag sitter med kaffekoppen i handen och ser ut genom köksfönstret här i Majorna. Grenarna i träden svajar så kraftigt att det nästan känns som de ska knäckas. Klockan är strax efter sju och jag kan inte låta bli att tänka på Stena Line-färjan där ute. Den brukar dyka upp vid niotiden, men nu är den nog redan vid Vinga och gungar rejält på väg mot hamninloppet. Jag undrar alltid lite hur det känns ombord när vinden tar i som mest.
Och så är det ju Kanelbullens dag. Det är något fint i det där – att mitt i blåsten, regnet och höstmörkret får vi en anledning att njuta av något så enkelt och gott som en bulle. Jag kan nästan känna doften redan nu, som om hela stan är på väg att vakna i en blandning av stormvindar och kanel.