På ängen vilar dagens ro,
i gräsets svall av guld och do.
En stengärd gömd av mossa, tid,
har hållit kvar en sommars frid.
Ett träd med löv i gult och brunt,
står stilla, lyssnar, andas lunt.
Det viskar mjukt mot himlens blå,
att allting får försvinna så.
Bak skogens rand, där färger brann,
går hösten stilla hand i hand.
Och vinden bär, i tystnad sedd,
en hälsning hem till fridens bredd.