En kafkahistoria i vindens namn
Ingress:
Vindkraften presenteras som en klimaträddare. Men för många som bor nära planerade vindkraftsparker blir processen något helt annat: en byråkratisk labyrint utan insyn och utan logik. Det som skulle vara en lösning riskerar att bli ett fördärv — för naturen och för människorna som bor där.
Vindkraften marknadsförs som framtiden. Men processen runt etableringen liknar allt mer en kafkahistoria — där människors oro för natur och livsmiljö försvinner i oändliga utredningar. Kallelser, remisser och möten hopar sig. När de boende försöker förstå vad som händer möts de av tystnad eller motsägelsefulla besked. Och när allt verkar avgjort kan kommunen ändå ändra sig i sista stund.
Resultatet?
Höga turbiner dominerar landskapet, skuggor och blinkande ljus påverkar boendemiljön och djurlivet förändras. Efter 20–25 år är livslängden över — men fundamenten i marken ligger kvar.
Vindkraften skulle vara en räddning.
I stället kan den bli ett fördärv — för naturen, för människorna och för tilliten till processen.
Vad tänker du — är vindkraft räddningen, eller riskerar vi att förstöra mer än vi vinner?