”Han stod på berget och blickade ner mot de glimmande gatuljusen. Det vilade en frid i dalen och livets stormar hade äntligen lagt sig. Molnen gled sakta förbi månskenet och de glittrande stjärnorna speglade sig i vattnet.
Han tog ett djupt andetag och mindes hur glödhopporna från brasan hade sprakat och svävat lyckligt i den strålande värmen. Vem vill inte uppleva kärleken igen? Inte bara i sina drömmar, utan också i verkligheten.
Ja, de hade satt sig till bords och kastat djupa blickar mot varandra. På något sätt ville de inte släppa ögonkontakten som snuddade vid deras inre gömslen, där mycket fanns skyddat och bevarat av deras ömhet för varandra och deras fysiska närhet.
Det var tyst, förutom deras andetag, och de små mössen satt andäktiga i hörnen i spänd förväntan. Vinden svepte in genom det öppna fönstret och smekte deras kinder – samma vind som hållit kärleken varm genom all deras längtan.”