Idag gav jag mig själv ett litet uppdrag här hemma. Ingenting stort eller dramatiskt – men ett sådant där som gör att allt känns lite lättare efteråt.
Jag började med att plocka undan sådant som bara ligger och tar plats. Flera gamla soffkuddar som jag inte längre tycker om fick hamna i en stor påse. Det är märkligt hur snabbt smaken förändras – och hur skönt det är när man vågar släppa taget om saker som inte längre ger glädje.
När jag ändå höll på, flyttade jag fram soffan. Där bakom hade det, som alltid, samlats damm och små överraskningar. Jag dammsög noggrant och skurade golvet riktigt ordentligt, just där soffan ska stå. Det blev nästan som att ge rummet en liten nystart.
Eftersom jag ändå skulle till återvinningscentralen passade jag på att ta med min skrivare också. Jag har haft problem med färgerna länge – de torkar bara ihop – och idag kändes det helt rätt att låta den vandra vidare. En sak mindre att irritera sig på.
Det är något märkligt tillfredsställande med de här små uppdragen. När man gör dem får man en känsla av rörelse, av att livet går framåt, även om det bara handlar om kuddar, damm bakom soffan och en trilskande skrivare.
En liten men skön förändring så här första decemberdagen.