De här bilderna är tagna i slutet av 1960-talet på mig i köket på Hotel Ritz i Göteborg, inte långt från Centralstationen. Finns inte kvar längre,
Där arbetade jag som kallskänka i ett år– ung, noggrann och med en stark känsla för ordning och ansvar. Jag höll på med allt möjligt hela tiden

Jag minns hur viktigt det var att allt var rent, rätt placerat och klart. Hotellchefen brukade säga att de aldrig var rädda för inspektörer när jag var i tjänst. Det gjorde mig lite mallig – och väldigt stolt. Med all rätt, tycker jag i dag.

När jag ser de här bilderna väcks inte bara minnen av arbetet, utan av känslan: arbetsglädjen, yrkesstoltheten och tryggheten i att kunna sitt jobb.
Och något fint har hänt på senare tid. Nu, när jag varje dag lagar min egen mat för att nå min målvikt, kommer samma känsla tillbaka. Jag vill ha mer ordning, omtanke och närvaro – och ibland känna det nästan som att jag jobbar på Ritz igen, fast i mitt eget kök.

Roliga minnen. Viktiga minnen.
Och en påminnelse om vem jag är och alltid har varit. En som jobbat flera av olika jobb. Himla kul och lärorikt.

När jag tänker tillbaka på tiden då jag arbetade i köket så minns jag inte exakt vilken dag det var på bilderna – men det var antagligen ett morgonpass eller ett eftermiddagspass.

Morgonpassen började tidigt. Redan klockan sex var man på plats. Då kokade jag gröt, ägg och förberedde frukosten innan kocken kom. Hotellet hade många våningar – jag vill minnas sex eller sju – och ibland ringde det från någon av dem. En gäst eller flera  ville ha frukost upp på rummet.

Jag gjorde i ordning brickan och ställde in den i den lilla mathissen i köket. Hissen gick upp till rätt våning, där personalen som arbetade där tog över och levererade frukosten vidare till gästen/gästerna. Det kändes både effektivt och högtidligt på något sätt – allt hade sin ordning.

Ibland gjorde jag majonnäs. Räksmörgåsar var mycket populära, så allt behövde vara väl förberett. Räkor, bröd, tillbehör – allt skulle finnas färdigt och lätt tillgängligt i det stora kylskåpet. Då gick arbetet smidigt, även när tempot var högt.

När jag skriver detta känner jag hur tydligt jag minns känslan: struktur, ansvar och arbetsglädje. Och kanske är det därför det känns så bekant nu, när jag varje dag lagar min egen mat med samma omsorg. På sitt sätt jobbar jag fortfarande på Ritz – fast hemma i mitt eget kök.