Idag tog jag en promenad i Slottskogen. Dammen var nästan helt frusen, isen låg matt och gråblå under vintersolen.
Änderna satt tätt tillsammans vid en liten öppning i isen. Där bubblade vattnet upp underifrån, som om dammen själv andades.
Vid ett av dammens hörn bubblade vattnet upp under isen. Det var inte naturliga källor, utan en luftare som satte vattnet i rörelse. När vattnet rör sig kan isen inte lägga sig, och en liten yta hålls öppen hela vintern. Där kan änderna dricka, bada och vila – en nödvändig plats när kylan tar över.
Samtidigt var det trösterikt att se att det fanns en plats där isen aldrig riktigt får fäste. En liten livlina mitt i vintern.
