Februari.
Ett stilla datum i almanackan – 18 februari.
Men längs västkusten var det inte alltid stilla.
Här i Göteborg och ute i Bohuslän kunde februari vara en av årets farligaste månader. Djupa lågtryck drog in från Nordsjön. Vinden tog fart över Skagerrak och Kattegatt. Vågorna reste sig, mörkret föll tidigt och kylan kröp in i märg och ben.
För fiskarna fanns inget val. Havet var deras levebröd.
Små öppna båtar gav sig ut trots is i vikarna. Vatten stänkte upp och frös fast. Båtar blev tyngre. Master knakade. Ett felsteg – och det iskalla vattnet gav bara några få minuter.
Göta älv kunde frysa. Hamnen tystnade. Fartygen låg stilla och väntade på islossning.
Vi ser havet idag och tycker det är vackert.
Men den 18 februari kunde det vara något annat – en kraft att respektera.
Det kanske är därför vi känner vördnad när vinden tar i över västkusten.
“Kanske var det sill eller torsk de sökte den där februardagen. Men havet gav aldrig några garantier.”