Författare: admin (Sida 1 av 697)
Speciell dag idag när golvet läggs i stora huset på gården i Klåddegärde. Förra veckan var flytspacklet klart, och nu växer rummen fram steg för steg både uppe och nere. Inflyttningen närmar sig för min son med familj, sakta men säkert. Vissa detaljer i badrummen är kvar och även köksutrustningen.
Från flytspackel till första parkettbrädan med golvvärme – det är ett stort steg mot inflyttningen. Tapeten med sitt klassiska mönster och den varma trätonen på golvet ger en fin balans mellan gammaldags charm och ny fräschör.
Tidigare skrivit om Klåddegärde.
Gamla minnen och nya drömmar i Klåddegärde
Plötsligt stannade jag vid ett träd jag alltid tyckt om – ihåligt, knotigt och fullt av historia. Den här gången var det som om något nytt hade flyttat in. En liten hare kikade fram ur hålet, klädd i sin varma höstrock och röd halsduk, nyfiken på världen.
Jag log. Kanske är det precis så vi ska möta hösten – med nyfikenhet, värme och ett par extra lager fantasi.
Dagen började i Femmanhuset, där jag parkerade bilen och tog en liten runda bland butikerna. De första julgrejerna hade börjat dyka upp – ljus, glitter och en antydan till stämning mitt i vardagen.
Sedan gick jag ut mot kanalen. Vid bron stannade jag vid det välkända lejonet, en klassisk mötesplats för många göteborgare – inte minst vid dejter. Där låg det som alltid stilla och värdigt, med blicken mot vattnet och stadens hus som speglade sig i kanalen.
Jag fortsatte till Kronhuset och Kronhusbodarna, en av stadens äldsta miljöer. Här, där man en gång gjöt kanoner, finns nu hantverk, små butiker och ett lugn som känns ovanligt mitt i centrum.
På ett café med svarta fönsterluckor och ljung i blomlådorna tog jag en paus. En smörgås med ägg, sill och rödlök, en kopp kaffe – enkelt och gott.
När jag lämnade Kronhusgården låg eftermiddagsljuset mjukt över taken. Jag körde vidare till Bäckebol, där tempot var ett helt annat – vardagligt och livligt. En fin kontrast som rundade av dagen.
Kondition hos hästar handlar inte bara om prestation, utan om välmående. Med varierad träning och tid utomhus blir kroppen stark och sinnet lugnt.
Klockan är 15:58, och jag är i Klippan. Solen ligger lågt över älven. Det är en klar och kylig oktobereftermiddag när Oceanbusen dyker upp vid Klippan – först som en buss på gatan, sedan som en båt i vattnet. Turisterna skrattar när den kör rakt ner i älven, och snart guppar den fram mellan färjor och reflektioner.
Bakom syns de stora Stena Line-fartygen med sina röda skorstenar, och längre bort glänser bostadshusen i eftermiddagssolen. Den röda bockkranen vakar fortfarande över hamnen, en påminnelse om varvstiden som en gång formade Göteborg.
Vattnet glittrar, flaggan vajar – och det känns som hela staden ler.
Idag firas Alaska Day i Sitka – dagen då Alaska officiellt överlämnades från Ryssland till USA år 1867. Det var just här, på denna vackra plats vid havet, som den amerikanska flaggan hissades för första gången i den nya delstaten.
Varje år samlas både lokalbefolkning och besökare i Sitka för att minnas ögonblicket då två världar möttes. Paraden går genom stadens centrum med historiska uniformer, musik och flaggor. Det hålls ceremonier vid Castle Hill, där överlämningen en gång skedde, och dagen avslutas ofta med sång, dans och fest i stadens gemenskap.
Det är en märklig känsla att tänka på att just den här lilla staden – som annars är så stillsam och omgiven av dimhöljda berg – en gång var centrum för ett av historiens mest symboliska ögonblick.
Den 17 september 2024 var jag i Sitka Alaska.
Det hårda vädret i södra Alaska har lett till att många människor tvingats lämna sina hem. En kraftig höststorm drog in över Yukon-Kuskokwim-deltat tidigare i veckan, och flera byar har drabbats av svåra översvämningar och vindskador.
Byn Kipnuk, belägen vid kusten, är en av de mest utsatta platserna. När vattnet steg över strandlinjen och började tränga in i bostäder, beslutades det att invånarna måste evakueras. På onsdagen flögs många därifrån med militära Hercules-plan till Anchorage, där tillfälliga skyddsboenden nu har öppnats.
Enligt Anchorage Daily News har minst 15 byar i regionen fått betydande skador. Vissa vägar är bortspolade, och flera byggnader står i vatten till fönsterhöjd. Lokala ledare beskriver situationen som “katastrofal” och säger att många inte vet om de någonsin kan återvända till sina hem.
I Anchorage har myndigheter och frivilligorganisationer öppnat fyra skyddsplatser där över tusen evakuerade tas emot. Röda Korset, kyrkor och skolor samarbetar för att ge mat, värme och kläder.
“Vi vet inte hur vi ska leva vidare nu,” säger en kvinna från Kipnuk i intervjun med ADN.
“Vår by finns kvar, men den är dränkt i vatten.”
Stormen är en påminnelse om hur sårbart livet är längs Alaskas kust, där klimatförändringar och stigande havsnivåer gör naturkrafterna allt mer oförutsägbara.
Källor:
Blev en härlig uppfriskande promenad i slätta damm som ligger i Hisingsparken. Underbart att gå runt dammen.
En påminnelse om att kärlek också finns i det enkla: i att hålla, vårda och låta det vackra få vila en stund i våra händer.