En blogg av Brigitte Ranniger

Författare: admin (Sida 1 av 701)

Frostig morgon och gyllene kväll

Det har varit en härlig fredag idag. Det var frost i natt, vilket syntes tydligt på landshövdingehustaken på morgonen. Jag har fått mycket gjort under dagen.

På förmiddagen gick jag i Slottsskogen, och senare passade jag på att städa i köket. Jag lyssnade också på en inspelning från 1997, en torpvandring jag gjorde för länge sedan.

På eftermiddagen promenerade jag i Lindholmen och handlade sedan på ICA Maxi. När solen började gå ner tog jag en sväng upp till Masthuggsberget och fotograferade den vackra solnedgången.

Efteråt drack jag kaffe hemma och kunde inte låta bli att titta ut genom fönstret. Massor av fåglar flög omkring – kajorna har anlänt igen och flockas som de brukar vid den här tiden på året. Det har varit så i många år.

Ikea i Kållered

Det har regnat som bara den här i Göteborg idag liksom igår. TråkigtI  Blev en tripp till Ikea. Mycket fint att titta på. 

Mysigt också om man vill ha tips gällande jul så kan man lästa hur många julbloggar som helst när man kommer hem och går ut på internet. En populär är  Underbara Clara.

Laxfärsfylld aubergine, ris och sallad

Numera äter jag inte så ofta ute, utan njuter av att laga min egen mat.
Det finns nästan inget godare än hemlagat – och dessutom känns det skönt att ha  koll på vad jag stoppar i mig.

Här är en av mina senaste favoriter: laxfärsfylld aubergine, enkel att göra och otroligt smakrik. Perfekt när man vill äta något som både är lätt, fräscht och mättande.

En tur till Frölunda Torg och början på ljusare tider

Har varit och inhandlat hörlurar till min gamla Panasonic RN-185 mikrokassettbandspelare från 90-talet.
Hörlurar med vanlig 3,5 mm-kontakt som passar i uttaget märkt “Monitor 8” på spelaren.
Tjell & Company på Frölunda Torg hade faktiskt en sådan – roligt att lyssna på igen!

Frölunda Torg har de redan börjat smycka lite lätt inför kommande advent om några veckor.
Även här i Majorna, när jag körde dit jag bor, har några redan börjat pryda balkongerna – eller vad man nu ska kalla det.
Så spännande det ska bli framöver att se hur dagarna förändras och ljuset förstärks av allt det vackra som kommer fram.
Man kan ju få många tips till hur man själv kan göra.

I brevlådans tid – när romantiken stavades för hand

Förr skrev man brev, inte sms.
Orden tog tid, och känslorna gömdes mellan raderna. Här är några minnen från den tiden – med ringar, fikainbjudningar och små symboler för Du och Jag

Tänk så mycket brev man fick förr i tiden.
Jag har sparat nästan alla. De var kanske inte sagolikt romantiska, men mellan raderna gick det ändå att ana att den som skrev var intresserad. Några brev var faktiskt riktigt romantiska också. Ja, jag säger då det.

Jag har till och med sparat flera halva ringar – troligen inköpta på EPA i början av 60-talet. Killarna brukade köpa en ring, dela den i två delar, behålla den ena och skicka den andra till mig – som en symbol för Du och Jag.

Texterna i breven kan förstås inte mäta sig med Johann Wolfgang von Goethes brevroman Den unge Werthers lidanden. Nej, killarna som skrev till mig var mer rakt på sak: ”Ska vi gå och fika?” De ville för allt i världen inte skriva om känslor. Jag har ofta undrat varför så många män är så rädda för att vara romantiska.

Jag minns särskilt ett drama när jag bodde i gamla Annedal här i Göteborg. En ung zigenarkille friade till mig och gav mig sin halva ring. Jag visste inte riktigt hur jag skulle hantera det – men jag behövde inte fundera länge. Samma kväll knackade det på köksdörren. Där stod pojkens pappa, som vänligt men bestämt bad att få tillbaka sin sons ringhalva. Han förklarade att de hade sina seder i familjen och att sonen inte hade tänkt på det.

Efter den händelsen behandlade familjen, som bodde bara en bit bort, mig som en vän. De var alltid oerhört vänliga och omtänksamma.

Ibland tar jag fram breven och ringarna igen. De doftar av en tid då man skrev långsamt, tänkte efter innan man formulerade sig – och där varje ord, varje liten symbol, faktiskt betydde något. Det är fint att påminnas om hur kärlek kunde se ut då.

« Äldre inlägg