Författare: admin (Sida 191 av 689)

Om en vecka på måndag kommer vi in i månaden mars. Underbart. Blir ljusare sakta men säkert dag efter dag, Fåglar kvittrar kärlekssånger och vem längtar inte efter en kärleksfull vår. Något riktigt fint i slutet av denna vecka (lördagen den 27 februari) så blir det fullmåne. Hoppas, hoppas det blir en stjärnklar himmel. Läget annars? För min del så är jag hos min dotter och familj denna vecka. Leker med barnbarnen. Hoppas ni alla har det bra, 

Min hand finns inte längre i din.

Vi möttes i kapitel fem i ödets bok.
Det var en dag då vattenpärlor glittrade
på stenarna vid strandkanten.

Gyllene solstrålar kittlade.
I fukten på fönstret ritade mitt
skälvande finger ditt namn.
Du fattade min hand och vi lekte
vilt mellan raderna.

Orden som var starka flödade.

Stannade kvar djupt i tanken.
En dag kom frosten och
frös de vackra orden till is.
Boken fick inget slut.

Utan blev fångad av vinden
som förde den till den ödsliga herden.

Kvar finns bara iskall hetta.

Brigitte Ranniger

Ljuset flödar av kärlek

Snödropparna behöver inte ha takrosetter ovanför vårmattans tuvor.
Svajar och vaggar hellre i de vårgröna långa stjälkarna
till tonerna av vinden och den porlande vårbäcken som flödar i vårljuset.

Snödropparna älskar att ha trädgårdar och naturen som granne
och de vackra stjälkarna som mantel
innan ett hav av vitsippskvistar tar plats.

Innan skulle kanske snödropparna vilja likt duvorna
sträcka på sina vingar och ge sig iväg.
Blunda och njuta av alla dofter under färden

Eller vara med i snödropparnas livliga ungdomsfest
där alla är bjudna.
Där solens strålar söker de små snödropparna.

Det började lukta vår.
Värmen började stiga upp inom alla snödroppar.
Vinden var busig och viskade i allas öron –  jag älskar dig.

Vinden – livets betraktare och budbärare.
Hade föraning om snödropparnas livsöde
vid vårbäcken som hade börjat porla.

Dikt av Brigitte Ranniger

När saker och ting känns bra så lägger det sig som bomull i hjärtat. Gäller även drömmar som tänder hoppets gnista. Sånt behöver vi  nu. Igår var det rådimma när jag åkte hem till gården. Blev fullkomligt ställd. Gårdsplanen var snötäckt och ja det var hur mycket snö som helst. Som tur var så var det plogat. Ville sett solen skina i snön. Ville även sett månskäran lysa i en stjärnströdd himmel. 
Vågade inte gå ut på isen i sjön. Visst kan man höra ljudet på isen om det är farligt eller inte. Hemskt om man skulle sätta foten i en nyfrusen råk.  

Jag och min son sitter närmast min pappa Elon som håller i tyglarna. Hästen Pajas stark som en björn drar släden. Det var kompakt skarsnö täckt med mjuk pudersnö.  Oj vad jag längtar tillbaka till den tiden. 

Oj vad det har snöat här i Göteborg inatt. Har även snöat under dagen och varit snöyra mellan varven. Var nästan helt omöjligt att hitta en parkering i Slottskogen. Det är ju sportlov och många åker skidor, promenerar eller åker pulka i backarna. Klart att folk vill passa på nu när det är en massa snö.  Helt underbart. 

Härlig förmiddag. Tog en promenad i snöiga fiskebäck. Kände att det både var halt och kallt. Gick med stavar och borde haft varmare vantar på mig. Men underbart var det. Tänkte att jag behöver inte åka ända upp till sälen där det nu under sportlovet är tusentals människor. Går att njuta här i Göteborg också.  När jag åkte hemåt så passade jag på att köpa en semla för idag är det ju semlans dag. 

Borgen i kärleksön spridde väldoft
av nybakade riddarsemlor
garnerade med rosenröd vaniljkräm.

Kokuspalmens kavaljer
lät kärlekens bullar
jäsa i rumstemperatur i lerkrukorna.

Sköldpaddans gyllenvita makeup
speglade sig i ostronens
förförande lingonsorbet.

Dikt av Brigitte Ranniger