Författare: admin (Sida 2 av 698)
I dag, den 24 oktober 2025, fyller Förenta nationerna (FN) 80 år.
FN grundades den 24 oktober 1945, efter andra världskriget, när stadgan trädde i kraft. Syftet var att bevara internationell fred och säkerhet, främja mänskliga rättigheter och skapa förutsättningar för samarbete mellan länder
Idag tänker jag också på Joan Baez och hennes tolkning av “We Shall Overcome”.
En enkel sång om hopp, tro och människors kraft att förändra världen.
Hon sjöng den under medborgarrättsrörelsen på 1960-talet – och den ekar än. Kommer ihåg själv hur jag spelade låten på gitarren på den tiden och sjöng.
Precis som FN:s idé: att fred och rättvisa inte är drömmar, utan mål vi delar.
Texten är enkel men djupt hoppfull:
We shall overcome,
We shall overcome,
We shall overcome someday.
Oh, deep in my heart,
I do believe,
We shall overcome someday.
På ängen vilar dagens ro,
i gräsets svall av guld och do.
En stengärd gömd av mossa, tid,
har hållit kvar en sommars frid.
Ett träd med löv i gult och brunt,
står stilla, lyssnar, andas lunt.
Det viskar mjukt mot himlens blå,
att allting får försvinna så.
Bak skogens rand, där färger brann,
går hösten stilla hand i hand.
Och vinden bär, i tystnad sedd,
en hälsning hem till fridens bredd.
“08.28 – morgonsolen stiger upp och lyser starkt mot Karlatornet, sedd från mitt köksfönster här i Majorna”
Speciell dag idag när golvet läggs i stora huset på gården i Klåddegärde. Förra veckan var flytspacklet klart, och nu växer rummen fram steg för steg både uppe och nere. Inflyttningen närmar sig för min son med familj, sakta men säkert. Vissa detaljer i badrummen är kvar och även köksutrustningen.
Från flytspackel till första parkettbrädan med golvvärme – det är ett stort steg mot inflyttningen. Tapeten med sitt klassiska mönster och den varma trätonen på golvet ger en fin balans mellan gammaldags charm och ny fräschör.
Tidigare skrivit om Klåddegärde.
Gamla minnen och nya drömmar i Klåddegärde
Plötsligt stannade jag vid ett träd jag alltid tyckt om – ihåligt, knotigt och fullt av historia. Den här gången var det som om något nytt hade flyttat in. En liten hare kikade fram ur hålet, klädd i sin varma höstrock och röd halsduk, nyfiken på världen.
Jag log. Kanske är det precis så vi ska möta hösten – med nyfikenhet, värme och ett par extra lager fantasi.
Dagen började i Femmanhuset, där jag parkerade bilen och tog en liten runda bland butikerna. De första julgrejerna hade börjat dyka upp – ljus, glitter och en antydan till stämning mitt i vardagen.
Sedan gick jag ut mot kanalen. Vid bron stannade jag vid det välkända lejonet, en klassisk mötesplats för många göteborgare – inte minst vid dejter. Där låg det som alltid stilla och värdigt, med blicken mot vattnet och stadens hus som speglade sig i kanalen.
Jag fortsatte till Kronhuset och Kronhusbodarna, en av stadens äldsta miljöer. Här, där man en gång gjöt kanoner, finns nu hantverk, små butiker och ett lugn som känns ovanligt mitt i centrum.
På ett café med svarta fönsterluckor och ljung i blomlådorna tog jag en paus. En smörgås med ägg, sill och rödlök, en kopp kaffe – enkelt och gott.
När jag lämnade Kronhusgården låg eftermiddagsljuset mjukt över taken. Jag körde vidare till Bäckebol, där tempot var ett helt annat – vardagligt och livligt. En fin kontrast som rundade av dagen.
Kondition hos hästar handlar inte bara om prestation, utan om välmående. Med varierad träning och tid utomhus blir kroppen stark och sinnet lugnt.
Klockan är 15:58, och jag är i Klippan. Solen ligger lågt över älven. Det är en klar och kylig oktobereftermiddag när Oceanbusen dyker upp vid Klippan – först som en buss på gatan, sedan som en båt i vattnet. Turisterna skrattar när den kör rakt ner i älven, och snart guppar den fram mellan färjor och reflektioner.
Bakom syns de stora Stena Line-fartygen med sina röda skorstenar, och längre bort glänser bostadshusen i eftermiddagssolen. Den röda bockkranen vakar fortfarande över hamnen, en påminnelse om varvstiden som en gång formade Göteborg.
Vattnet glittrar, flaggan vajar – och det känns som hela staden ler.
