Författare: admin (Sida 240 av 685)

Har kommit hem ikväll efter en tripp med bilen upp
till Sörmland. Sov över på ett lägenhetshotell  i Linköping
i två nätter. Hela resan har kantas av magiskt vackra
höstlöv. Guld, bärnsten och senapsgult.

Senare i morgon kan du läsa min reseskildring. 

Förra året en dag i oktober var det en vacker soluppgång 
 hemma på gården. Bilden visar att det varit frost på natten. 
Så vackert.

Du såg mig inte

Morgonen var frostig. I slottsparken låg en röd ros.
Den enda som var kvar i oktoberdimman.
Fortfarande vacker och purpurröd.
Kämpande med kärleken i sitt hjärta.
Fågeln sjöng en vacker avskedssång.
Vinden suckade sorgset och plockade upp
den frusna rosen bland de gulnande löven.

Vinden satte ömt ner rosen i en vas i butiken
bland andra blommor.
Som i en dröm så stod hennes kärlek i dörren.
En kärlek som mött hennes djupaste hav av längtan.
Nu var hon bara en ros. Aldrig mer så skulle dom älska varandra.
Han behövde inget silkespapper. Tog rosen som hon var
förutom ett rött silkesband

Handen som omslöt hennes stjälk var varm och trygg.
Han som varit hennes hjärta, hennes kärlek, hennes allt.
I ett gathörn föll hon ur hans hand.
Han vände sig aldrig om. Någon trampade på henne.
Gjorde så ont, så ont.

En dag gick han förbi. Kände igen det röda silkesbandet.
Han böjde sig ner och mindes.
Det berörde honom. Men han gick vidare.

Dikt av Brigitte Ranniger

Har börjat öva upp mig på att börja baka igen och det skadar nog
inte. Idag gick det över förväntan med att baka en saftig banankaka. 
Googlade och hittade ett fint recept.
Jag  har egentligen aldrig gillat banankaka men denna var
helt underbart god.  Minns hur en bit av den smälte i munnen.

Kul att testa att göra något gott med äpplen. Blev äppelklyftor i botten
spetsad med smördeg och sen in i ugnen 10-15 minuter. Snyggt!

Går ju också garnera med frukter.

Hösten göra entrè. 
Trolskt vackert även om
blommorna kommer skaka av frosten.
Vill inte. Inte än snälla höst.
Höstvinden vilda lekar vill plocka upp
rosenbladen. Skrattar gäckande och lockande.
Kan det locka fram en enda känsla i månskenet
när våra ögon möts?

Dikt av Brigitte Ranniger

Lilla lilla dunboll

• • • •  

  Någon grät ute den tindrande stjärnnatten.Jag gick
  upp och lyssnade. Öppnade altandörren. Vinden kändes
  bister mot mina nattvarma nyvakna kinder.

  Där i en vissnad rosenblomma satt du. En liten vit
  genomdränkt,hjälplös och kall dunboll med ledsna 
  små rädda ögon så blå.
  Mina händer som fortfarande var varma efter
  sängvärmen lyfte upp dig men din kropp spjärnade
  emot.

  Lilla lilla dunboll var inte rädd.
  Jag skall värma dig. Nynna en vaggsång åt dig.
  Min kärlek till dig ger dig tillit. Värmen kommer tillbaka
  till dig. 
  Flyg iväg igen över daggens friska droppar.
  Med hjälp av den ystra morgonvinden.
  Farväl lilla dunboll. Tack för att jag genom min 
  värme stärkte dig.
  Flyg nu. Fönstret står öppen. De tidiga solstrålarna
  kommer att visa vinden och dig vägen.Till allt du
  är värd att ta emot.

  Innan vinden skulle lyfta dig så vände du. Tvekade lite.
  Men jag vinkade och ropade. Ta för dig lilla dunboll. Fråga
  ingen. Jag rös när jag såg hur den trygga starka vinden
  tog tag i dig. Förde dig över de morgonfrostiga
  åkrarna. En enorm lyckokänsla spred sig inom mig.

  Dikt av Brigitte Ranniger

Måste vi alltid ha att göra så tiden går?
Blir vi uttråkade annars? Många tycker säkert
det är skönt att vara lediga på helgerna och slippa vara
bundna i jobbet. En del kanske inte har varit ute på äventyr på 
fasligt länge och vill hitta på något kul. En del kanske
får ont i ögonen att titta i skärmen hela dagarna och känner 
att ögonen inte vill tjänstgöra på ett tag. 

Nu på hösten kommer vi närmare mörka långa kvällar. Och
visst vill vi att det utebliver en liten tid till. Eller så kan man
blicka mot oktoberklara månskensaftnar om det är
klart väder naturligtvis. Det är föresten fullmåne  nu på söndag
den 13. Då kan man drömma och fantisera om en
positiv framtid.
Här i Göteborg har det regnat nästan hela dagen och
vad kan man göra då.