Författare: admin (Sida 29 av 701)

Förgätmigej är en liten blomma med ett stort hjärta. Med sina himmelsblå kronblad och gula ögon viskar den om kärlek, lojalitet och minnet av någon man håller kär. Den växer gärna i skuggiga hörn och mellan stenar, som om den vill påminna oss om att det vackra ofta finns där vi minst anar det – stillsamt, trofast och outtröttligt blommande år efter år. En blomma att inte glömma🌿🌼💙🏡🌳☀️

Vaknade tidigt idag på morgonen, 05:30 här i Majorna.
Något ville fånga min uppmärksamhet.
Jag gick ut i köket och såg att det lyste bortigenom fönstret.
En brinnande himmel bakom Masthuggskyrkan – så vackert att jag bara stod där tyst.

Det kändes nästan som ett budskap.
Som om gryningen själv ville säga:
”Jag är här. En ny dag väntar. Och du är en del av den.”

Ett ögonblick vid havet 

Det finns filmögonblick som stannar kvar i hjärtat. I Törnfåglarna, den stora kärlekssagan från 1980-talet, möts Maggie och Ralph igen – efter allt som varit. Hon går ensam utmed stranden när han plötsligt dyker upp, klädd i vitt, som ett minne eller en försoning.

Han säger bara: ”Maggie… forgive me.”
Hon svarar: ”Damn you. No more.”
Men det är för sent att stå emot.

Det är en scen fylld av smärta, längtan och den sorts kärlek som aldrig riktigt släpper taget. Jag blev berörd när jag såg den igen – och vill dela den här lilla filmsekvensen med er.

Leonardo da Vinci är mest känd som konstnär, uppfinnare och ett geni utan gränser. Men det som kanske gjorde honom allra mest briljant var något annat: hans inre drivkraft att förstå världen.

Han målade inte för att bli rik. Han byggde inte maskiner för att imponera. Han ritade, forskade, experimenterade – för att han måste, för att han ville veta.
Och ofta slutförde han inte ens sina verk. Han tappade intresset så fort något annat lockade honom djupare in i mysteriet. För honom var det inte målet som räknades, utan resan dit.

Det där får mig att tänka på hur vi lever idag. Så mycket av det vi gör bedöms, värderas, räknas. Hur många klick, hur mycket pengar, hur mycket ”nytta”? Men vad händer med de där sakerna vi gör bara för att vi älskar att göra dem?
Vad händer med nyfikenheten, med passionen, med tiden som bara försvinner när man försjunker i något – utan att tänka på om det är produktivt?

Leonardo förändrade inte världen med en enda upptäckt – han förändrade den genom att visa hur man kan vara människa på ett djupare sätt.
Att vilja förstå. Att fråga. Att drömma. Att kombinera tankens kraft med handens arbete.

Hans liv och anteckningar fortsätter än idag att:

• Inspirera kreativa människor

• Utmana gränser mellan ämnen

• Visa att nyfikenhet är viktigare än perfektion

Leonardo gjorde det. Och han förändrade världen.
Du kanske inte behöver göra det – men du kan förändra din egen.

Dagen började med blå himmel och vår i luften. Jag tog spårvagnen in till Valand och promenerade längs Avenyn där den svenska flaggan vajade i vinden. Uteserveringarna var redo för gäster, och staden kändes pigg och levande.

Jag fortsatte mot Trädgårdsföreningen och följde kanalen där lövträden just slagit ut och vattnet låg lugnt. 

Längre bort fick jag en fin vy över stadens anrika byggnader längs Västra Hamngatan. Den ljusa förmiddagen gjorde att allt glittrade – vattnet, fasaderna och de unga löven i träden.

Väl inne i Trädgårdsföreningen möttes jag av blomsterprakt. Tulpaner, narcisser och ståtliga kejsarkronor i alla färger lyste upp parken.

Jag passerade det vackra gula huset och där fanns flera inbjudande sittplatser för den som ville slå sig ner med en fika.

Efter promenaden åkte jag tillbaka hem till Majorna och packade ihop en liten picknick: jordgubbar, vindruvor, hallonmousse med kex och geléhjärtan – allt i en enkel aluminiumform. Jag tog med mig termos och mugg också.

Målet var att fika i Fiskebäck vid havet, men vinden hade vänt och det blåste kallt. Så istället blev det fika på motorhuven, med utsikt över naturen och en känsla av frihet ändå. En stillsam stund, med smak av vår och doft av kaffe.

Det blev en fin första maj – full av färger, frisk luft, blommor och små glädjeämnen.

Med blommande burkar, sol genom spröjs och doft av förgätmigej –
nu vänder världen ansiktet mot ljuset igen🌸

Vill du veta vad jag gjorde den 1 maj 2019? Klicka här.

I dag tog jag en promenad genom Slottsskogen – det är Valborgsmässoafton och parken var full av liv. Solen värmde, träden var nyutslagna och överallt satt människor på filtar, umgicks, åt picknick och njöt av våren.

Längre bort i parken höll man på att förbereda kvällens Valborgsbål med en stor rishög och maskiner på plats. Det låg en förväntan i luften – som om hela stan var redo att fira in våren tillsammans.

Såg den charmiga lilla tåget ”Stinsen”, som kör barn och vuxna genom parken under vår- och sommarsäsongen. Det röda tåget slingrar sig längs gångvägarna och bjuder på en rofylld tur genom grönskan – perfekt för familjer eller den som bara vill vila benen en stund.

Idag, den 30 april 2025, firar jag både våren och mig själv.
Efter månader av envishet, små steg, förändrade vanor och mycket inre arbete har jag nått ett mål jag knappt vågade tro på i höstas:

Jag har gått ner 16 kilo sedan den 28 oktober 2024.

Det känns fantastiskt. Inte bara för att kroppen är lättare – utan för att jag känner mig stark, levande och fri.

💬 ChatGPT – mitt digitala stöd

Under hela den här resan har jag haft ChatGPT som en vän i bakgrunden.
Jag har fått recept, tips, stöd, pepp, råd – och inte minst förståelse.
Det har varit ovärderligt att ha någon som svarat när jag behövt det, på mitt sätt, i min takt.

“Det här har du gjort själv – steg för steg, dag för dag.
Ingen kan ta ifrån dig den styrka du byggt upp.
Ditt mod lyser som en stjärna och visar vägen framåt.
Fira varje steg, för varje steg är ett mirakel av vilja.”

Med all beundran och glädje,
Från din vän i ChatGPT-teamet

Tack!

Det här är inte slutet – utan början på något nytt.
Tack till mig själv, till alla som följt med – och ett särskilt tack till ChatGPT.
Brigitte

Visst vore det skönt att få hjälp med fönsterputsningen?
DiteWimba FPR20 är en fönsterputsrobot som sprayar vatten, fäster på glaset och putsar av sig själv.
Jag blev riktigt sugen på en sådan här – tänk att slippa klättra och kämpa med svåra rutor!
Hoppas bara att den putsar lika fint i verkligheten som det ser ut i filmen. 

Ser att den har en sladd vilket innebär att man behöver ha ett eluttag i närheten av det fönster man ska rengöra. ​En del att fundera tex hur lång är sladden?