Författare: admin (Sida 420 av 694)

Lyckans fè i sagans famn vill kanske väcka vår villja till nystärkt överflöd av lyx. Låta oss få gunga celebert i en gondol iklädd skir ljusrosa taft och tyll och flortunna strumpebyxor.

Lyckans fé kanske också vill glittra ut värmande glädjespridande ord som ”slappa och ha det gott mellan varven” vilket också innebär att leva gott och avslappnat.

Lyckans fè är en vänlig famn.

Ha det gott!

Njut av dagen även om
regnet smattrar på rutorna!

Azaleornas blommor
i azaleadalen i Slottskogen i Göteborg.
Man hänförs av färgerna och dofterna.

Det ska ju bli elledning under mark
fram igenom. Materialet är framlagt sen några veckor tillbaka.
Man undrar i vilken ände dom kommer börja gräva.
Det kanske blir först i augusti utanför gården.
Ja man får se tiden ann.

Idag så hyvlas grusvägen av en stor grävmaskin.
Gott att slippa små grop som varit
fyllda med vatten. När hyvlingen är klar så
kommer grusvägen vara stabilare både
för bilister, cyklister, motorcyklister och ryttare.

Varmt välkoma till min blogg denna måndag. Som ni ser på bilden ovan
så ser molnen mörkgråa ut och man skulle kunna tro att det skulle bli åska.
Som väl var så blåste molnen snabbt bort. Man vill ju inte att det ska bli en sorti som
påminner om förra årets sommaråskväder.

Egentligen så borde landsbygden profileras mer än det gör.Vad är det som skiljer landsbygden från urbaniseringen till storstäderna? Som jag ser det så behöver man båda delarna för att återknyta fina kärleksrelationer.Vi har ju blivit präglade att byta miljöer och det är ju bra. I storstäderna finns det mesta och tyvärr så inkluderar det även mer och mer människor, mer bilar och avgaser och mer stressrelaterade situationer. Ju mer folk ju mer bostäder vilket har gjort att storstäderna ganska så snabbt har blivit investerarnas paradis. Det är ju billigare att bygga höghusen på höjden. Men lär man känna folk där det bor så många i trappuppgångarna?

I städerna finns också fina koloniområden med odlingsbara platser, parker, rekreationsplatser som blir en fristad och tillflykt i allt vimmel. Det är också mycket mänsklig energi i städerna vilket vi behöver känna av. Vi människor tycker också om att få positiva intryck vilket man kan få i städerna.

Hur är det då med människans återhämtning från stress? Där kommer landsbygden in i bilden. Att mellan varven byta stadsmiljön till frisk luft nära skogsmiljö gör att den frostiga stressen som snabbt suger sig fast tinar upp. Sakta så kommer återhämtningen genom att andas in dofter från skogen vilket lungan gillar. Att fästa blicken mot träd som smälter in i naturen och som svajar lätt bort igenom i vinden lockar fram känslan av frihet och space. Landet är ingen pytteliten oas där det är ett inferno runt om utan landsbygden innebär på vissa ställen enorma vidder på grästäpp som är vidsträckta och där det finns oändligt med möjligheter.

Dagens fråga?

Hur ska man bygga broar som öppnar dörrar
mellan storstäder och landsbygdens
oanade möjligheter?

Idag är det flaggdag.

Det växer så det knakar ute på åkern.

Har suttit nere vid sjön och njutit av solen

Önskar alla en fin fortsättning på denna pingstdag

Tänk så många det var som tittade igår på Eurovision song context från Wien i Österrike. Själva öppningen var väldigt pampig till tonerna av wiens symfoniorkestern. Jag gillade också budskapet i början av programmet. Det visades olika bilder för att visa att det ”byggs broar” mellan olika deltagande länderna. Fint.
Man kände via Tv av den  fantastiska rytmiska stämningen och den blev ju helt otrolig när våran Måns Zelmerlöw här från Sverige vann med låten Heroes. Superkul!

Underbart väder denna pingstafton. Säkert många
bröllop idag. Själv så har jag gått en liten del av vildmarksleden. Det är så
härligt att just den leden kan man vandra på.

Gick först till limmerhult där jag gick ner en stig
där det stod längst ner skatås.

Hästar tränas på vägen mot hebratjärn dit jag skulle så det
gäller att ställa sig åt sidan.

Här ser man vildmarksleden markerad.

Gick förbi varghallarna. En del har inte hört talas om det men
jag som gått här ända sen 50 talet har alltid hört att det
heter varghallarna. Varför det heter så det vet jag inte.
Det kan ju sen 1800 talet funnits vargar där. Ja vem vet.
Förr satt man ofta på varghallarna och plockade fram fika från
sin ryggsäck. Mysigt.

Gick till vindskyddet som scouterna byggt.

Träffade på vandrare som hade fikat i vindskyddet och var på väg till Härskogen
för att övernatta. Även om packningen såg
tung ut så såg det härligt ut att
se vandrare i vildmarksleden.

Jag gillar hebratjärn. Så ödslig, vild och vackert. Ibland undrar jag
om stenåldersfolk bott runt tjärnet. Det kanske finns fisk.
Förr kunde man höra loomen när den
skulle till hebratjärn

Vände tillbaka från hebratjärn och gick mot
Hindåsskylten.

När jag kommit upp från stigen så gick jag inte
ner mot Hindås centrum utan fortsatte på limmerhulltsvägen.

Vinden blåser på och det är ju inte gott ute precis. Kikar ut mot åkern där dom stackars maskrosorna hänger och ser både utmattade, frusna och trötta ut. Dom liksom vi längtar ju efter solen och värmen. Ja att ha det gott. Kikar också norrut mot äppelträden där det bara finns några äppelkart.

Från det ena till det andra så har jag  idag tänkt på att många arter kan försvinna i skogen innan vi ens har upptäckt det. Förr slingrade sig många stigar i skogarna men idag så ligger flera stigar dolda under kalhyggen. Det är inte lätt att ta sig fram. Förr gick en del tidigt på mornarna på stigarna för att kolla läget i skogarna. Det var ju bra för dom var lite som en skogsvaktare och ringde på ibland och rapporterade om det var nått medans dom fick en kopp kokkaffe.

I varje skogby skulle det finnas en artpopulation. Tex hur många älgar finns det i reviret. Frivilliga skulle kanske tycka det skulle vara kul att forska och rapportera. Jag har aldrig sett någon bäver här i byn. Tänk om det finns och att jag inte varit och kollat.

Indianerna har en himla koll i sina skogar i reservaten och det är
ju väldigt bra.