Kräftor, räkor och en skiva citron – enkelt, fräscht och högtidligt. Till det passar bubbel i glasen, och lika gott blir det med alkoholfritt mousserande vin.

En cirkuskväll som inte finns mer än i fantasin.

Kan du tänka dig Lars som cirkusdirektör eller Helena sväva i luften i en akrobatisk bugg? Nej, inte jag heller. Men i fantasin kan allt hända – sex vänner i en föreställning i cirkusens värld.

Lars och Yvonne klev in med höga hattar, mantlar och stora leenden. Som kung och drottning av manegen bugade de ståtligt inför publiken, och det kändes nästan som om ridån darrade av förväntan.

Sedan tog Erik och Margareta plats i mitten. De sjöng en duett så dramatisk att till och med de målade cirkustältsväggarna höll andan. Deras röster flätades samman i stämmor, och publiken satt trollbundna.

Men finalen – den stal hela föreställningen! Helena och Jonas virvlade fram i en bugg som fick marken att gunga. När Jonas lyfte Helena högt upp i luften hördes jubel och applåder som om hela staden samlats i manegen.

Och ändå … allt detta hände bara i  fantasin. Men ibland är det just de påhittade  som får oss att le mest. För visst känns det nästan verkligt när man får leka fram bilder.

Vilka är dom på bilden?

Kanske ser Du något av dig själv i den här föreställningen på bilden. Kanske minns du känslan av att klä ut dig som barn, eller drömmen om att stå på en scen men aldrig riktigt vågat. Kanske känner du igen gemenskapen i att göra något tillsammans, bara för glädjens skull. Det fina är att allt börjar i fantasin – och där finns plats för oss alla. För ibland räcker det med att föreställa sig något, för att upptäcka att man faktiskt kan mer än man tror.

Lite annat smått och gott i fantasins värld.

Erik och Margareta som två kloka vänner som gillar både tradition och omtanke. De står i sitt kök eller kanske vid ett dukat bord och presenterar en veckomeny – enkel, varierad och genomtänkt.

Lars & Yvonne på ett självplockfält en sommardag.

Helena & Jonas när dom hjälper till att servera kaffe i ett utecafe

Vilken underbar morgonpromenad det blev idag! Slottsskogen kändes nästan som ett paradis – så tyst och stilla. Solen sken starkt och värmde oväntat mycket, nästan som om den inte ville släppa taget om sommaren.

Det röda huset lyste vackert mot det gröna. En klassisk kontrast som nästan ser ut som en målning.

Björkarna stod tätt, ännu gröna men på väg mot höstens skiftning. Deras vita stammar gav ett ljust intryck bland ekar och löv.

Gräsmattorna låg solbelysta, med borden redo för vila och fikastunder. Här var luften stilla och svalkande i skuggan av träden.

Buskarna började redan få röda toner – ett tecken på att årstiden långsamt skiftar mot höst.

Vid vattnet speglades grenarna i den blanka ytan, nästan som en tavla. Ljuset dansade mellan löven och skapade ett stilla skimmer.

Richard Louis “Dick” Proenneke (1916–2003) var en amerikansk naturman och snickare som blev känd för sitt liv i Alaskas vildmark.

Han föddes i Iowa, arbetade som mekaniker och snickare, men slog sig 1968, vid 51 års ålder, ner vid Twin Lakes i sydvästra Alaska. Där byggde han för hand en liten timmerstuga, möbler och redskap, och levde i närmare 30 år mestadels ensam.

Proenneke dokumenterade sin vardag genom dagböcker, fotografier och film. Materialet resulterade i boken One Man’s Wilderness och dokumentären Alone in the Wilderness, som gjort honom till en ikon för enkelhet och självförsörjning.

Han flyttade 1999 tillbaka till Kalifornien och avled 2003, nästan 87 år gammal. Hans stuga förvaltas idag av National Park Service som ett kulturarv.

Intressant läsning om Richard Louis ”Dick” Proenneke

Igår var jag och hälsade på min son med familj hemma på gården. Solen lyste över det röda huset med sina vita spröjsade fönster, och man kunde nästan höra hur väggarna drog ett djupt andetag inför allt nytt som väntar.

I stora huset är det fortfarande en del kvar innan de kan flytta in, men byggarna arbetar metodiskt och noggrant – varje list, varje tapetvåd och varje skruv är ett steg närmare. Renoveringen handlar inte bara om väggar och golv – utan om att väcka liv i en plats som bär på gamla minnen och nu får nya.

I ett av hörnen stod den nyinstallerade fördelningscentralen, skinande och prydlig, redo att sköta värmen när hösten smyger sig på och vintern knackar på dörren. Och mitt i allt – skratt, prat och doften av nytt virke.

Några av tidigare inlägg.

Gyllengula solar på en vit tallrik,
plockade ur skogens gröna famn.
Med åsar som rinner som små bäckar
ner mot den fasta foten,
bär de doften av mossa och regn.

Här vilar de,
ett fång av sensommarens hjärta,
redo att möta smör och panna,
och låta sin gyllene glöd
smälta in i kvällens måltid.

Vore väl fint att duka upp något som både är en fröjd för ögat och en njutning för gommen – snäckskalstallrikar fyllda med små, smakrika rätter. På en bädd av krossad is ligger sex snäckskal, var och ett med sin egen lilla historia.

• Gratinerad pilgrimsmussla med gyllene yta.

• Räksallad med dill, friskt och havsdoftande.

• Krabbköttsröra med örter.

• Mini-ceviche med lime och koriander.

• Smörstekt svamp för den som vill ha något vegetariskt.

• Färgglada grönsaksstavar med örtig dip.

Små sensommarbuketter – solrosor, rudbeckia och zinnior – som speglar augustiljusets värme. Den 12 augusti är naturen fortfarande generös, och kvällarna bjuder på både doften av hav och dess egen poesi. 

Härlig låt att lyssna på denna dag: ”Fields of Gold” – Eva Cassidy, mjuk och varm som sensommarsolen.

”Vännerna red  ut tillsammans i sensommarsolen med färgglada hjälmar och glada hästar i full galopp längs skogsvägen. Skratt blandades med hovslag och färgerna från deras träns och hjälmar lyste mot den gröna bakgrunden. Solstrålarna silade genom träden och vinden fångade både manar och leenden medan de susade fram.”

Vilka är dom på bilden.

Alaskas majestät: En fullständig återblick på min kryssning i september 2024

Ikväll fick ugnen göra jobbet medan jag njöt av dofterna i köket. På menyn stod två auberginer och två färgglada paprikor, fyllda med en saftig laxfärs kryddad med milda, fräscha smaker. Grönsakerna bakades långsamt tills fyllningen var genomlagad och fått en lätt gyllene yta.

Till kvällens portion valde jag en av de fyllda auberginehalvorna. Jag serverade den med fluffigt blomkålsris och en krispig sallad med tomat, gurka, salladsblad och en skvätt dressing. Resten av grönsakerna sparar jag till kommande dagar – perfekt när man vill ha snabb och god mat färdig i kylen.

Hela kvällens tallrik landade på bara 305 kcal, men smakade som en riktig helglyx.