Idag så har det blåst en hel del här på landet och nu på eftermiddagen så regnar det för fullt. Har varit upp på övervåningen i huset och hängt in innerfönster över de gamla enkelfönstren. Tycket att det drog rätt in i enkelfönstret. Skulle lagt in bommel längst ner i enkelfönstret innan jag satte i innerfönstret. Även om man har bergvärme så ska man ju inte låta det blåsa igenom ett enkelfönster så här på hösten
Tänk huset är byggt i början av 1900 talet och fönsterkarmarna behöver målas. Får väl fixas på våren. Satte föresten upp två vita hissgardiner i fönstren. Blir fint sen när jag ska sätta upp adventljusstakar i början av december.
Författare: admin (Sida 515 av 693)
Vore trevligt att äta italienskt i den nya kvarterskrogen i Mariaplan här i Majorna.
Vacker soluppgång idag uppe i masthugget här i Göteborg. Det har varit -2 grader kallt och vinden var bitande kall. Det är kanske sibirienkyla som vill sätta sina klor redan nu så här i slutet av oktober. Ja vem vet. Var idag på Frölunda torg och kollade läget. Många butiker börjar sälja julpynt redan och det är ju inte så konstigt för det är ju bara 1 månad innan advent.
Många firar hallowen denna helg och det fanns många saker att köpa som har med det att göra. Gick förbi David Bagare och tog lite kort från skyltfönstret. Fina hallowen bakelser och tårtor. Frestad att köpa? No för jag håller ståndaktigt på att hålla mig borta från kakor, tårtor och sånt med mycket kolhydrater. Men jag gillar att titta och ta kort.
När det blev Beatles på 60 talet här i Göteborg så var det helt sanslöst, omvälvande och mentalt positivt. Jag var väldigt ung och gick i Katrinelundskolan nära gamla Ullevi. Minns när vi var ett gäng tjejer som skulle se en film med Beatles på avenyn. Herrgud! Minns vi var så kära i dom poppkillarna så vi bara gapade och skrek rätt ut :-). Mycket berodde också eller kanske mest på deras röstförmågor och på soundet i musiken.
http://www.gp.se/kulturnoje/musik/1.1107102-hjarta-och-smarta-pa-beatle-day
Det var höst och Jag bilade själv söderut från London mot Dover och The White Cliffs 1998. Jag som normalt har höjdskräck bet ihop tänderna och promenerade i solskenet på en stig som sluttade kant i kant med stupen som ledde rätt ner till de vilda uppslukande vågorna. Otäckt men ändå hänförande vackert. Jag satte mig och tittade ner mot Dover Harbour och skymtade Calais långt borta i horisonten. Ett besök på det högt belägna ”Dover Castle” med sin 2000 åriga historia var värd att se. Slottet kallas också ”The Key of England”. Engelsmän är skickliga på marknadsföring. Smycken, pepparkakor, frimärken, filmer och CD-kasetter hade allt med kunglig inriktning. Slottscafèet serverade soppa, pajer och kakor från trakten. Förgången tids vingslag förnam jag i olika upplevelserum i museet genom tonerna av skepp som for igenom havets dyningar och lukten av tjärade tunnor och rep.
Natten tillbringade jag på Webb`s hotel. Webb är efter den berömda simmaren Matthew Webb som kallades för ”Kapten Webb”. År 1855 var han den första som den 24 augusti simmade mellan Dover och Calais (genom engelska kanalen) på 21 timmar och 45 minuter. Webb omkom då han försökte simma i Niagarafallets vågor.